ogerningen , men erkände dem slutligen den 29 Dec. ; och är anledningen dertill utredd vara följande: Christina, som är 23 år gammal och haft tjenst i bättre hus här 1 staden, har i 2:ne års tid stått i förtroligt förhållande till en skemakaregesäll vid namn Carl Johan Londqvist, som lofvat henne äktenskap når han förlidet år blef mästare. Han fann likväl svårighet vid att fuliborda detta löfte, i anseende till både hennes och hans egen fauigdom, började derföre påtänka annat giftermål och fattade tycke för ofvanbemälta Sofia Lind i Ronneby, som skall ega någon. förmögenhet och med hvilken han dessutom i så måtto stod i slagtskap, som hennes stjufmor var syster till hads mor, friade till henne och lemnade utan afseende sin äldre förbindelse till Christina. Anbudet antogs, dock med vilkor att han skulle upplösa alla förhållanden till denna sednare, hvilket ock skedde i sistl. Sept. månad, gå Christina emellertid fann sig vara i hafvande tillstånd. Nediryckt af sorg öfver hans trolöshet, afreste hon vid sjutet af Oktober månad till sina slägtingar inom Kalmar Län, der hon är barnfödd, men återkom bit i början af December, då hon, hänförd af frätande afund mot Soa Lind, sannolikt lifvad af hoppet om Londåqvists atervinnande, hvartill han, genom fortfarande välvilja, s kall gifvit aniedning, och intagen af omsorg att söka rädda sig sjelf från vanära och elände, fattade rysliga beslutet att undanrödja Sofia genom förgiftning, hvartill den utväg valdes, som på ofvanberörde sätt utfördes Vid första förhöret sölste Christina genom ett kallt förnekande bestrida alla anledningar till hennes. brott, men sedan hon nu mera erkänt detsamma, visar hon en ånger och bedröfvelse, som gränsar till förtviflan. Natten emellan dea 17 och 18 dennes hafva 2:ne torpare och en sockneskräddare, hvilka rusige afrest från Ronneby, der de bevistat Mantalsskrifuingen, under hemresan ihjälfrusit, sannolikt deraf att de under kölden somnat och fått slag. (Karlskr. Veckob,)