Aftonbladet – 8 januari 1836, sida 1

Sistl. Nyårsafton hade det sällskap, som här i hufvudstaden bildat sig för silkesodlingens befrämjande, sammanträde hos H. K. H. Kronpnrinssessan; hvarvid .upplästes en berättelse angående sällskapets verksamhet under sistl. år. Det väsendtligen intressanta af denna berättelse är den ytterligare erfarenhet, Sällskapet anser sig hafva erhållit, att mullbärsträdet trifves lika väl här, som i Frankrike; ty något annat naturhinder för silkesodlingens inforande, såsom folknäring äfven i Sverge, finnes icke, än det man ansett hgga deri, att denna växt, som tjenar silkesmasken till föda, icke skulle uthärda klimatet. Vi meddela här nedan det hufvudsakohga af berättelsen, som äfven är serskildt tryckt. Det är ofta med nya näringsgrenar likasom med de skogar, man planterar genom såning; flera år erfordras, innan fröet uppkommer och de spåda plantorna hinna en märkbar höjd; måhända får den, som sådde, aldrig se dem så vuxna, att de icke endast pryda, ttan äfven gagna, och det är endast på det nyttiga företagets oafbrutna, om också långsamma fortgång, som han grundar sin öfvertygelse, att ändamålet skall vinnas. Sallskapet för befordrande af inhemsk silkes-odling befinner sig i ett nära lika förhållande. Direktionen kan icke heller i år uppvisa hya resultat af sina bemödanden att fortskynda den nya närmgen; silkes-produktionen på Belle-Vue har icke öfverstigit de föregående årens, och de hinder, som legat i vägen för silkets beredande, äro ännu icke undanröjde; men nya erfarenhets-rön hafva samlats, håg för silkesmaskars skötsel har på flera orter i riket blifvit väckt, och de utdelningar af mullbärsträn, hvarigenom silkesodlingen säkrast skall befordras, hafva blifvit större i den mån planteringarne blifvit utvidgade. Det påståendet, at mullbärsträdet hos oss trifves, har 1 år fått nytt stöd, sedan flere af de på Belle-Vue planterade, så väl svarta som hvita mullbärsträn, af sig sjelfva gifvit mogen frukt. Om också många af de telningar, som om hösten 1834 flyttades, under derpå följande vinter gått förlorade, har denna olycka äfven träffat många andra trän, af arter, som flere århundraden tillhört Svenska klimatet. De. mullbärsträn, som längre tid stått på samma ställe, ledo deremot icke af barvintern, och äfven några, som föregående sommar hitkommo, ehuru uppdragne i det sydliga Europa, höllo sig friska genom den omsorg hvarmed de vårdades. Planteringarne på Belle-Vue hafva blifvit ökade med nya arter: Det storbladiga Mullhärsträdet (Morus Macrophylla); det mån gstängliga (Morus Multicaulis), som fålt sitt namn af den benägenhet det har att skjuta rotskott, och en ny Nord-Amerikansk art, som ännu är föga känd, som Amerikas namnkunnigaste botanist (Hr Nuttall) gifvit namn af Maclura aurantiaca, och som i anseende till dess flerfalldiga egenskaper torde förtjena att utförligare nämnas. Macluran växer vid stränderna af Missouri och i Louisiana, der Osagerna göra sina bågar af dess grenar,