Aftonbladet – 31 december 1835, sida 3

I en luftig silfverslöja Sveper hon den tysta lunden. Floden på sin spegel härmar Taflan, som så skönt sig fjermar, Längst en flikig skybä idd Lik, O vid ö och vik vid vik. Tyst är nejden ; näktergalen Sjunger från sin buske bara; Till ett valdthorn ner i dalen Eko höres sakta svara; Knappast :andas vestanfläkten ; O, hur skön är aftonväkten! All naturn är sänkt uti Stilla, dunkelt svärmeri! N Snart den ljufva timman stundar; Stigarna bli så bekanta, Genom pittoreska lundar Vårdslöst slingrande och branta; Rankan mellan träden klänger Och för vandrarn vägen stänger; Med sin doft jasminens topp Fyller hela nejden oppHär vid bäcken under linden Tog den hulda afsked af mig, Lutande den varma kinden, Sista kyssen här hon gaf mig; Tiotal af somrar redan Har min längtan räknat sedan, Ack, — ock tvenne somrar blott Hafva dock sen dess förgått! Tyst, der stiger efterhanden iHendes boning fram bland träden Och den fäcka insjöstranden, Och längst bort den gula säden, Balsampopplarna till venster, Utanför min flickas fenster Skälfvande i månans sken, Skönjer jag helt tydligt ren. Som en fogelskytt försigtigt I det daggbestankta gröna Nu jag smyg er, alt jag riktigt . Öfverraska må den sköna. Prassla ej du ros, som naggar Vandrarns fot med skåalmska taggar! Hvarje steg, jag stjäl mig till, Du så gerna sqvallra vill! Månans glans i kammarn milar Lätt .draperade tapeten; — : Eller är det lampans strålar, Hvilken lyser idogheten? Murgrönsrefvor, glesa, veka, Kring det öppna fenstret leka, Busken utanför dit opp Räcker mången purpurknopp. — Ännu blott jag vill mig skjuta Någa steg längs efter muren; ; Hvad? hön knäppte ju sin luta Uppe der i jungfruburen! Hennes skugsa ses sig röra Inpå väggen; — låt mig höra! Tyst! hon sjunger ju dertill! Jag förrädiskt lyssna vill! — Bleka Cynthia! på den rena, Asurblåa himlens rund Hvarför vandrar du allena I den sena Nattens stund? Med din silfverlämpas låga Söker du Endymion än, Hvar med pil och elfenbåga Hån må tåga, Jagtens vän? Ofver dalarna och fälten Fince ias ock vandra ich I