Aftonbladet – 31 december 1835, sida 2

RR nn nn AA he 3 och att måhända just denna omständighet är anledningen -till villfarelsen. Se här hvad Hr Gosselman yttrar i ämnet: Det bättre folket så väl i städerna som på landsbygden i de gamla Förenta Staterna, eller langs Atlantiska kusten, hafva nemligen lika mycket tycke af deras jemnlikar i Europa, som af deras mindre bildade medborgare i de uppväxande Staterna; äfvensom det finnes en nära lika märkbar olikhet emellan de högre klasserna i de södra och morra, eller rättare de slafoch icke slafhållande staterna. Dessutom utmärka sig de lägre och medelklasserna i de östra staterna, eller det förr så kallade Nya England, ganska betydhgt från sina gelikar i alla de andra, på samma gång de formera rätta typen till alla de national-karateriserande utkast i den vackrare genren, som skola afbilda Amerikanarne och äfven af dem sjelfva erkännesoch sammanfattas i det nationella öknamnet Vankees. Hvad pu vidkommer den förstnämnde afdelningen, som hufvudsakligen utgöres af folket i allmänhet, i de nya staterna, och de lägre klasserna ien del af de gamla, eller den minst bildade och således starkast markerade delen af Amerikanska nationen, så är det just denna del, som gör mesta skälet för alla de större och mindre fel, hvilka. Engelsmännen, och efter dem andra, vilja pådyfla sina politiska affällingar under ett annat nationelt öknamn eller Jonathan. Det är nemligen synnerligast dessa klasser, som man icke utan rättvisa kan förebrå den plumphet i uppförandet och grofhet i umgänget, jemte i allmänhet mindre foörtrolighet med det bildade sällskapslifvets fordringar, som i mångas ögon är icke allenast ett fel, utan till och med ett brott. Detta omdöme må nu vara strängt eller blott rättvist, då det är frågan om sådana klasser, hos hvilka man för uppfostran och umgänge har rätt att vänta motsatta egenskaper, men det säkra är, att det är både förhastadt och löjligt, då det användes på de Amerikanska folk-klasser, hvarom nu är fråga. Felet ligger deri, att man förvexlar de olika samhällsklasserna, eller med andra ord, förebrår en lägre klass att han icke eger alla en högres egenskaper, då man kanhända rättare borde berömma honom för det han har några sådana, hvilka just orsakat denna förvexling. Saken är nemligen den, att det i Förenta Staterna icke fins någon dylik folklass, som motsvarar hvad man i Europa vanligen menar med bönder, om icke dessa ifrågavarande klasser, hvilka emedlertid så väl för landets fria institutioner, som den ovanliga mångden af skolor, och den demokratiska anden af regeringssättet, jemte en mängd andra orsaker, äro helt. olika deras, om man så vill, synonymer i gamla verlden. I anse nde till. kannedomen af sitt lands författningar, intresset för dess poliuska förhandlingar och den större tillförsigten i sitt handlingssätt i allmänhet, som en någorlunda kuman bildning föder — äro de jemngoda, om icke just öfverlägsna, medelklasserna i flera andra länder. Men just dessa egenskaper, eller rättare den falska ståndpunkt, hvarpå de i en fremlings dgon -försättas, göra att alla de andra — hvilka de måste sakna i den verkliga ställning både till um gänge, sysselsättning och bildning, hvaruti de egentligen befinna sig — framlysa så mycket tydligare. Hvem skulle det väl falla in att förebrå vår allmoge att-den är slöskigt klädd, sitter illa ull bords, brukar knif i stället för gaffel, eller spottar på golfvet och nyttjar hatten till ficka; men hvem skulle icke snarare förundra sig öfver, att se en dylik grobian åka i täckvagn, läsa tidningarne och besluta om landshöfdingars tillsättande, disputera om bolagsregior för privatbanker eller kommentera paragrafer i sista tulliaxan. Sådan är likväl allmogen i Förenta Staterna: den bar fått tillräcklig både skolunderyisning och medborgerlig underbyggnad, for att känna sitt land och deltaga i dess politiska angelägenheter, samt handla som en fri medborgare, hvilken känner det värde han, som sådan, eger; men -den hvarken har, eller kan rätt gerna ha, den högre belefvenhet, :som man erdast borde fördra af menniskor med en mera sorgfälbg uppfostran och umgänge med bättre folk. Naturligtvis skall så väl denna kännedom om egen vigt i samhällets angelägenheter, som öfver den enskilda välmåga, hvilken är utspridd ofver dessa så väl lottade länder, ingifva en dylik balfbildad bonde en tillförsigt i både handlingsoch talesätt, som, på samma gäng den oftast utartar till plumphet och skryt, måste förefalla fremlingen lika obehaglig och besynnerlig. — I detta fall behöfver en dylik menniskoforskare likväl icke resa så långt, ty ban kan understundom finna samma resultat af samma orsaker mycket närmare sitt hem: skillnaden ligger blott deri, att, hvad som på era stället bör till undantagen, utgör regeln på det andra. Hvyad här är sagdt om bönder, farmers? jordbru