Ett bref ifrån London i Allgemeine Zeitung säger att kejsar Nicolai malencontreusa tal, såsom Lord Palmerston kallat det, haft en granska ledsam verkan på sinnena derstädes. Sjelfva Tories skola vara förbluffade och våga endast då och då ett skyggt ord för sin kejserliga . vän; de ville gerna köpa tillbaka för guld, hvad som der undföll honom. Men detta, heter det vidare, kunna ej alka verldens skatter uträtta, och Tories måste fara med strömmen och låta sma sympalier tiga. Detta är också det klokaste de kunna företaga sig. Endast den tanken, att Lord Durham förgälves försökt aflocka kejsaren en vänlig uppsyn, än någon tröst för dem; de vilja icke för något pris se absolu tismen försvagad, och de hafva varit i synbar ängslan ofver ett möjligt närmande mellan Whigs och Petersburgska kabinettet. I det hela synes verkligen det öfverdrifna stormandet och hotelserna mot kejsaren hvari den Fransyska och Engelska prässen nästan ofverbjudit hvarandra, något löjligt, emedan det i det hela föga uträttar; men märkvärdigt blir det i alla fall, att icke ens de argaste Toryjurnaler , som annars föga eftergilva våra små Minervor m. m. uti bitterhet emot reformerna, fastän de visst aldrig sänka sig till dessss kältringspolemik , sagt ett ord för att taga parti af det stränga talet. Huru mycket hafva de icke ännu att lära af vår Statstidning, der man för ett par dagar sedan fann en artikel ut Journal de la Haye, hvilken innefattar det komplettaste försvar for H. M. Kejsarens tillgöranden! Journal de la IHaye än nu, likasom fordom Oesterrcichischer Begbachter, den källa, hvarur deu äkta politiska visdomen bör hemtäas, när fråga är om statsfördrag och dylikt. Der får man, utom mycket annat, veta att kongressen i Wien endast egde rum mellan Ryssland, Österrike och Preussen, och att således ingenting annat än hvad denna heliga allians beslöt, är lag för Europa. Det påstås visserligen att konungens af Holland resp. undersåter ganska ofta äro af belt annan mening, än detta deras officiella bhd ;