I sällskap med sin granne Jan Janson afreste bonden Jan Eriksson i hemmanet Harg, Odensala socken af Stockholms län från sitt hemvist hit till Stockholm den 16 dennes. Jan Jansson stannade qvar, i staden öfver natien, och detta lärer äfven varit Jan Erssons afsigt; men sedan han hos en Victualiehandlande begärt, men ej kuunat erhålla nattherberge, begaf han sig med parhästar och vagn å hemvägen genom Norrtullsgatan. Den 17 på morgonen, då Jan Jansson skulie resa hem träffade han Jan Ersson vid norr tull liggande å sin vagn aldeles utan sans, Tullbetjeningen vid samma tull lär trott Jan Ersson vara drucken och sofrande, då hästarne med honom dit anlände, och som detta ofia händer med bönder som komma från staden, hade ingen af dem kommit att undersöka hans tillstånd. Detta skedåe således först då Jan Jansson ankommit, hvarvid tömmarve ull hästarne befunnos afskurne, och Jan Ersson hade fått flere slag i hufvudet, deraf han blifvit sanslös, äfvensom ban ver röfvad på sina medhafda penningar samt förskinnet, och kläderna alldeles sönderrifna. Jan Janson medtog då Jan Ersson, som icke kunde återbringas till sensning,