J EC LET bo kb ESO ER OK CE De ENS hvuarjemte den äfven Helgedagarha upplåtes till Allmänhetens begagnande, ÅRE ITU ME BERÄTTELSEN ÖFVER FÖRHÖREN MED vo dee FIESCHI. Slut fr. gårdagsbladet. I staden Vico, på Corsica, eller i dess grannskap, lefva två familjer af Italiensk härkomst, från Rom eller Genua, men bosatte på ön från urminnes tid. Den ena bär namn af Fieschi, den andra af Guelli. Dessa hafva ofia gift sig inbördes. Joseph Fieschi tillhör Guelfifamiljen. Han döptes i Murato den 3 Dec. 1790 under namnen Joseph Maria, men dopatte ten, utsätter ej hans födelsedag. Så länge han var qvar på Corsica var han fårherde, likasom fadren. Vid en ålder af 18 år tog han tjenst vid en båtaljon, uppsatt för att afgå till Toscana och tjena under Storhertiginnan Elisa Napoleons fanor. Denna korps sändes till Neapel, och blef sammansmält med :Corsicanska legionen. Fieschi har äfven bevistat Ryska fälttåget. Det var i Polen och i slutet af 1812, som han blef känd af Grefve Damas, Adjutant hos Marskalk Soult, Han var då Sergeant vid ett regemente, som kommenderades. af General Franceschetti. Den legion, hvari Fieschi tjenade, lemnades sedan till Konungens af Neapel disposition, i hvars tjenst han ingick uti April månad 1813. Han utmärkte sig der för fintlighet och skicklighet, men visade ett stort intrig-smille. Hans korps upplöstes 1814, då Fieschi återvände till Corsica och ingick vid provincial-regementet på denna ö. 18135 blef han sergeant och erhöll samma är begge Siciliernes orden. Då Napoleon återkom från Elba, fick Fieschi befallning att afgå med ett detachement till grannskapet af Cervom. Ett rykte utspriddes då, att han under en eldsvåda, hade stulit en mycket dyrbar kam från en generalsenka, samt sålt den för 100 francs. Vid samma tid hade Grefve Damas, förföljd i Frankrike, tillföljd af sin tillgifvenhet för Kejsaren, tagit sin tillflykt på Corsica, hvarest Fieschi träffade honom och genom sina bekantskaper på ön var honom nyttig. Konung Joachim (Murat) kom då äfven till denna ö för att söka en tillflyktsort, och försökte att samla några soldater omkring sig. General Franceschetti visade honom gästfrihet och slöt sig sjelf till hans .sak. Fieschi följde sn fordne öfverste, samt afgick med den lilla expeditionen till Calabrien den 28 September. Den blodiga katastrof, som slutade denna expedition, är väl bekant. Fieschi blef tillfångatagen med öfverlefvorna af Joachims lilla här. Befäl och trupp, alla tagna med vapen i hand, blefvo ansedde såsom upproriske, och dömde till döden. Ferdinand IV vägrade, att låta denna stränga dom gå i verkställighet, och de Franska soldaterna, som deltagit i expeditionen, återsändes till deras land. Fieschi återkom till Corsica och besökte sina talrika anhöriga i byn Nera. Här fann han framför sig åtskilliga rykten. En mulåsna som -han såldt till en slagtare i Vico for 18 kronor, blefreklamerad, såsom stulen från rätta egaren; den måste återlemnas utan ersättning, och detta vållade, att Fieschi ej behandlades såsom slägtinge, ehuru man ej kunde göra sak med honom. Han blef sedan arressterad nära Bastia, på anklagelse att hafva stulit en oxe och sält den under falskt namn, att hafva förfalskat märens i Olonetta underskrift samt eftergjort kommunens sigill och dymedelst förskaffat sig falska pass, m. m. Han blef härom öfverbevisad, och den 28 Augugusti 1816 dömdes han till 10 års fängelse samt schavottering. : Domen verkställdes och Fieschi affördes till fängelset i Embrun. Här utmärkte sig Fieschi för ordning och skicklighet; han kom i så stort förtroende hos vederbörande, att han utsågs till förman för en af verkstäderna. Detta gaf honom ett bögt anseende inom fängelset, och han blef under de sista åren tillika köksschef i sjukhuset. Han talade ofta om sin tillgifvenhet för Kejsaren och skröt öfver hvad han gjort för den Kejserliga saken. De som närmare studerat hans karakter, beskrifva honom såsom högmodig, envis, mycket tillgänglig för smicker, djerf och -slug, men egennyttig och icke besvärad af någon öfverdrifven tillgifvenhet för andra. Under hans fängelsetid var hans uppförande mycket godt och man hade ingenting annat att förebrå honom, än hans ohjelpliga bemödanden, att äfven under :denha tid, i trots af all bevakning, söka umgänge med Laurence Petit, enka efter Lassave, ochiden tiden gift med en vid namn Abot, som äfven satt i samma fängelse. Han blef fri ur fängelset den 2 Sept. 1826 och afgick då till Vienne, för att söka arbete. Han lärer dock endast varit der helt korrt, ty han blef afskedad från fabriken, så snart, man fått veta, att han varit for TRA SA fe Jä, rv SEOLIK DB tä SEOGER OKYSINIKESA JANE. v ah I FIONA OSA, VAR KIRAN