Aftonbladet – 23 december 1835, sida 1

1asaren ett noje genom meddelande al en och annan sådan artikel ifrån de ställen, der persuner, som följa händelersne och bevista salongerne, äro met än annorstädes 1 tillfälle att bedöma förhållanderne. Utan tvifvel är detta händelsen i Paris och NewYork, sjelfva hufvudörten för kommunikationen mellan Förenta Staterne och Europa. Dessa korrespondans-artiklar gifva åtminstone anlednng bedömma tonen på stället, och äro ofta af vigt genom de factiska upplysningar de innehålla. — Det är naturligtvis ännu icke möjligt att förutse, hurudan utvecklingen kommer: att blifva af tvistigheterne mellan den stora transatlantiska republiken och Frankrike, men i afvaktau af denna utveckling torde bildade personers åsigter af chancerna för och mot ettkrig icke läsas utan interesse. Vi meddela derföre nedanstående tvenne bref, hämtade ur gårdagspostens utländska tidningar. . . NewFork den I Nov. 1835. Våra u:sigter för den närmaste framtiden äro dystra, jag ville nästan säga oroande. Först är frågan rörande krig eller fred med Frankrike, ännu icke afgjord. Visserligen äro. vi alla öfvertygade, att ett blott etikettkrig hvarken passar för oss eiler Frankrike; vi tro alltså icke på öppna fientligheter. Å andra sidan påstå -alla presidenten Jacksons anhängare, och hvar och en som känner intriger-: ne i Washington, att presidentens budskap vid öppnandet af kongressens nästa session kommer att låta ganska krigiskt, och yttra sig starkt emot Frankrike, — De fientligheter, som äro nära att utbryta mellan provinsen Texas och Mexikanska regeringen, torde komma att inveckla vår regering i krig med den senare. Många Anglo-Amerikaner hafva lemnat sitt land och dragit till Texas. Der hafva de gjort sig all möda att söndra denna provins från Mexikanska central-regeringen, och draga den öfver till Förenta Staterne. För kolonisterne vore detta visserligen ganska förde!agtigt, och de hafva i detta fall tillåtit sig många medel, som icke kunna rättfärdigas. Några härvarande jurnaler bevisa, att Texas förening med Nordamerika skulle vara ganska fördelaktig för slafhandeln, och derigenom göra vår regerings förlägenhet i denna fråga ännu större. Denna invänning förtjenar att allvarligt begrundas; tillfället att nu lösrycka det sköna Texas från Mexiko, och ihförlifva det med de Förenta Staterne, är, vid Mexikanska regeringens nuvarande svaghet, alltför lockande. Också hafva frivillige redan begifvit sig dit med vapen; orättrådighet har hos oss blifvit populär. — Vår, stads befolkning tilltager med jettesteg. Ar 1830 hade vi, enligt den officiella folkräkningen 202,589 invånare; nu hafva vi redan 264,000,. och NewYorks folkmängd har således på fem år ökat sig med 61,411 invånare, eller 12,282 om året. Då hos oss, liksom i England, nästan hvarje familj har sitt eget hus, så måste, om man öfverhufvud räknar 12 personer på familjen, årligen 1023 nya hus byggas, hvaraf vi antaga att en fjerdedel är för sådane personer, hvilka, att börja med, måste laga att de bo för ringa hyror. I närvarande stund stå 797 nya hus under byggnad, dessutom 16 kyrkor, ett tullhus, ett fängelse, ett universitet, ett kollegiuni, ett lyceum och ännu flera stora allmänna byggnader. Paris den 3 December 1835. Den öfvertygelsen börjar här utbreda sig, att ett krig med de Förenta Staterna nästan är oundvikligt. De nordliga staterne äro stämda derför, emedan de i ett krig, se en fördel för sina fabriker, ty främmande varor skulle stiga i priset. De sydliga staterne, hvilka i sjelfva verket mest skulle . lida af ett krigstillstånd, emedan deras vålmåga hyilar på exporten af deras åkerbruksprodukter, se i kriget ett hopp att kunna tillintetgöra slaf-emancipationssällskaperne. Kabinettet i Washington betraktar ett krig med Frankrike såsom ett medel att befästa unionen mellan staterne, hvilken blifvit skakad genom stridigheterne rörande slafveriet; och pöbeln, som spelar en stor röle i staterne , är öfverallt förtjust öfver utsigten till ett krig. Gathörnen i New-York äro betäckta med anslag, hvari det heter, att en Amerikan kan slå trenne Fransmän, och nationalfafängan lofvar sig stor tillvext i ära och rykte. Amerikanerne äro ännu berusade af minnet af de fördelar, som de under sista kriget vunno öfver Engelska marinen, och den enda folzklass, som fruktar krig, består af. handelsoch bank-aristokratien, hvars makt dock blifvit bruten af presidenten. Skulle krig utbryta, så kommer det att föras på ett sätt, Som föga skulle hedra civilisationens prisade framsteg; det komme att mera bestå i kaperi än sjöbataljer, och en landstigning i Amerika kunde blott företagas, i afsigt att sätta slafvarne vapen i händer. Resultatet af denna förfärliga förstöring af meniskolif och välstånd hos tvenne nationer kunde icke beräknas. Ursprunget till tvistigheheterna. är en barnslig hederssak, för h-ilken tvenne folk komme att slåss, liksom tvenne löjtnanter skulle göra, för att skaffa sig anseende inom regementet. Man talar