Aftonbladet – 19 december 1835, sida 1

2 tr. upp. SO Rn RR EN BLICK PÅ JULIREGERINGENS NÄRVARANDE PLANER. I Paris har nyligen utkommit en skrift af Capefigue, under tel af: Jiwliregeringen, partierne oeh de politiska personerne från 1830 till. 1835. Den här väckt mycket uppseende, emedan den allmänt tros antyda de planer, med hvilka regeringen umgås för ombildande af de inre förhållanderne i Frankrike till allt mera likhet med hvad de voro under restaurationen. Pressen är fjettrad ; de senaste pärsutnämnvingarne föllo nästan uteslutande på personer, som gjort sig kända för reaktronära tänkesätt, och början till en närmare före ning mellan regeringen och det katholska presterskapet sig man straxt efter katastrofen d. 28 sistl. Juli. Vidare steg på denna bana vore: intagande af biskopar i Pärskammaren, denna Kammares förvandlande till ärfilig, samt något sådant maniement med vallagen, som ännu mera utestängde den demokratiska andan från Deputeradekammaren. Hr: Capefigue tyckes hafva fått i uppdrag att förbereda opinionen på dessa planer, att, såsom man säger, å vederbörandes vägnar känna sig före hvad folket skulle tänka derom, och det är märkligt att i det bref från Paris af den 27 i förra månaden, som vi intagit nedanföre, och som är skrifvet i regeringens interesse, medgifves uttryckligen att Capefigues verk till en del är frukten af en serskild ingifvelse. Vi hafva trott det kunna intressera våra Läsare, att höra det omdöme en af Allgemeine Zeitungs korrespondenter i Paris fäller öfver denna politiska brochyr, som så djupt ingriper i dagens frågor i Frankrike, och meddela derföre här nedan hans bref, hvilket är af foljande lydelse: Paris d. 28 Nov. 1835. Hr Capefigues bok har utkommit. Författaren skulle gerna vilja införlifva sig med Hrr Pasquier, Decazes, Mounier, Mol och Portälis, och har så. der temligen lyssnat ut deras innersta hjertans tankar; endast förefaller det besynnerligt, att han betraktar en tanka, som aldrig systematiserat sig i någon . af dessa män, på visst sätt såsom en kropp. Tidningarna vilja gerna stämpla Hr Cspefigue. till doktrinärernas man, och i hans arbete se ewt uttryck af Hrr Guizots och Broglies anda. Men de politiska grundsatserne i detta verk äro ingalunda i barmoni med doktrinärernes friare åsigter. Visserligen äro de senare aristokratiskt sinnade, men de äro mindre morarkiska än Hr Capefigues bok; -de vilja icke försmälta i Ludvig Filip och vara blott hvad han vill, såsom Hr Capefigues hjeltar -skulle göra. Dessutom ser man i Capefigues verk ett slags andlig menlöshet, hvari en ny Cottu och ännu mera Quoltidiennes skribent under Martignacska ministeren uppenbarar sig. Det hjelper ej, det måste skapås och konstitueras, antingen man vill eller ej. Hans råd år att man måtte dekretera en andlig bänk i Parskammaren, ärftlighet inom debna kammare, samt en reaktion mot den demokratiska andan i Deputeradekammaren, i valkollegierne o. s. v. Sådant låter lätt säga sig i en salong, till och med i en depesch, men man försöke blott, och innan korrt skall elden brinna i alla knutar i Frankrike; ty så lätt detta land är att regera, så får man dock icke stöta för hufvudet dess fåfänga, som på samma gång är dess stolthet. Hvad är det val, som håller Ludvig Filip uppe i nationen? Bankieren i Paris, fabrikanten i Rouen och Lyon, men i synnerhet småborgaren i nästan alla provinser, massan af mnationalgardet. Och hvarföre är det väl i dem, som Ludvig Filip har fäste? Jo, emedan dessa borgare fått öfvervigten i valkollegierne och municipaliteterhe. Man minske detta inflytande, eller kaste det på en annan sida än Konungens, och man skall få se huru det kommer att gå! Sådane herrar som Capefigue, hafva aldrig lefvat bland menniskor; de äro lefvande pappersmachiner. Papperet fördrager allt; anden kombinerar allt, men lifvet och de verkliga förhållanderne låta icke så kombinera sig. Religionens makt och: anseende ligger icke i en biskopsbänk i Pärs-. kammaren; det är en högst ytlig åsigt af Hr Capefiguey, alt tro att religion åter är för handen, emedan man ieke skriker emot Jesuiterne, emedan Ex-Saintsimonisterne spela religion, såväl katholsk som annan, emedan man drifver poesi och konst med religion. Religionen är någonting högre, allvarligare, fastare, som icke visar sig och försvinner på 48 ummar. Hom är andan i bela folk och tidehvarf, och nän hon vikit från folk och tidehvarf, måste hon först åter uppstå i enskilta, djupt inspi