Aftonbladet – 18 december 1835, sida 2

OM EUROPAS NÄRVARANDE POLITISKA STÄLLNING. i (Slut från gårdagsbladet). Frankrikes ställning straxt efter Julierevolutionen var otvifvelaktigt en af de mest lysande i hela dess historia. Med den skönaste armee i Eurova, fullständigt ekiperad, med en blomstrande handel, med skattkammaren riktad genom bytena af färska eröfringar, stående i främsta rummet uti emancipationens sak och fröjdande sig öfver sin återvunna frihet, skåda vi detta land i en belägenhet ännu mera upphöjd, än då Napoleon hade lyftat det till en fullkomlig herrskaremakt. Det är med en upprörd känsla vi betänka den ärefulla kraft det då kunnat utveckla. Det hade blott att uttala ordet, och de fängelser, der frihetens martyrer ledo, skulle brifvit upplåtna, och kedjorna skulle för dess hand fallit ifrån de fångna. Frihet och lycka skulle gått i dess fotspår, och emanciperade nationer 1 ett enthusiastisk tacksamhetsljud förkunnat dess namn. Dessa voro de bestämmelser, för hvilka Frankrike tycktes vara ernadt; de hafva icke gått i fullbordan. — Det andra argumentet ull försvar för juste-miliön är det att inga löften varit af styrelsen gifna om understöd åt Polen eller Italien. Om officiella löften blifvit lemnade eller icke, vilja vi ej göra anspråk på att kunna bestämma. Saken blef af opositionen med mycken säkerhet påstådd, ehuru af styrelsen ihärdigt förnekad. Men. vi tro att löften och försäkringar af en högre natur ån skrifna deklarationer och traktater hade blifvit gifna, icke blott ät Polen och Ttalien, utan åt frihetens vänner ofver hela verlden. Julirevolutionen var den högtidligaste förbindelse, som någonsn kunde erbjudas; den härledde sig icke från en konung eller ett kabinett, utan fen hel nation förkunnade med sma triumferande, glädjerop och beseglade med sitt blod detta resultat, icke af en diplomatisk spetsfundighet, utan af en brinnande och upphöjd enthusiasm, utbrottet af ädla och odelade känslor. Och sålunda emottogs det af Europas nationerDe insågo, att frihetens vänner hafva alla gemensam sak; att de vanliga grundsatserna för nationelt bestånd borde göra en sådan kombination önskansvärd för Frankrike; och ur stånd att fatta möjligheten af något Sådant system, som juste-milliön, reste sig utan fruktan tvenne nationer, för att med vapen i hand tillegna sig sina rättigheter. De blefvo bedragna i sina förhoppningar, ehuru de resonerat på riktiga grunder; de kände af hvad slags män Julirevolutionen blifvit verkställd, de voro förtroliga med deras känslor och principer, och de visste väl hvad de af dem hade att vänta. Att den konung, de satte på throren, och det kabinett, som ur deras leder utvaldes, skulle frångå de grundsatser, dem de voro kallade att uppehålla, och det parti, hvilket de hade att tacka för sin politiska existens, låg utom menniskoförmåga att lösa i det tillkommande. Förbindelsen må icke ha varit skrifven på pergament och undertecknad med Konungens egen band, men den var skrifven i bokstäfver, bvilka aldrig skola utplånas, på hbistoriens blad, som trotsar seklerna, och var ratificerad högtidligen genom revolutionens blod. Verkningarna af det system, öfver hvars opåkallade adoption, hvars principer, hvars sorgliga och olycksa