Aftonbladet – 16 december 1835, sida 3

I Norrge har i år utkommit en. skrift, under titel: Norges Storihing i Aaret 1833, af Ole Hanssen, hvilken väckt mycken uppmärksamhet. Densanses vara noggrant öfverehstämmande med sanningen och verkliga förhållanderna; och i en recension deraf uti Morgenbladet, yttras deronr ibland annat följande: Författaren söker, genom en klar och tydlig framställning af facta, att lemna läsaren grunder för ett rigtigt bedömander Efter att hafva omtalat alla de skräckbilder som utmålades i anledning af det till sista Stortinget valda stora antalet representanter af Bonde-ståndet, yttrar författaren : — Lyckligtvis för fäderneslandet, lugnade snart dess hederliga Storthingsmäns handlingssätt alla sinnen, och tystade derigenom de spåmän, som högtidligt glädt sig.öfver den förvantade olyckan af ett. sådant sakernas misstörhållande, samt begagnat sig af detta skäl, för att utbreda missnöje, bedröfvelse och harm i samfundet och utså oenighetens frö emellan de serskilta medborgare-klasserna. Om i vissa fall ett spandt förhållande visade sig emellan representanterne under de första sammanträdena; år det hkväl säkert, att det loyala tänkesätt :som difvade dem, den aktning och det omisskänneliga medborgaresinne, hvarmed: de behandlade hvarandra, samt den rättvisa representänterne af embets-klassen vid hvarje. gifven anledning läto vederfaras de minga hederlige bönder, hvilka utmärkte sig genom kunskaper, talanger och . duglighet, snart framkallade och befåstade en inbördes välvilja och en församlingen vardig humanitet i det hela, och äfven dei fall då meningarne voro som mest delade, utmärkte detta storthing. Om ock fortfar han, detta lugn någon gång af bröts, af ett och annat passioneradteller personligt utfall, var likväl den uthållande bitterhet, som utbrot under debatterna vid Stor-thingen 1827— 28 och 1830, denna gång bannlyst, Hikasom man änpu mindre märkte spår till den demokratiska: opinion, som genom ett parti sökte göra sig gällande vid Stor-tbinget 1821, eller till den aristokrauska anda, som förmärktes vid Storthinget 1824, och hvarat flera från nämnde thing utgångne lagar burit stämpel. Hufvudmärnhen på de två sista thingen Hafva gått bort från den politiska skådebanan, och deras. platser hafva blifvit ersatta af män, som tillhöra en nyare, yngre och i sina fordringar mera luttrad konstitutionel tidsanda. Härefter genomgår författaren de förberedande eller endast konstituerande arbetena; dernäst alla de serskildta komitteernas verksamhet; och sluthgen förhandlingarne om de :vigtigaste Sakerbö inom sjelfva thinget. Skriften slutar med, att i korthet omtala hvarje enskild representants vigtigaste deltagande i Stor-things förhandlingarne; och förf. har äfven i denna del lyckats väl, då han antagit rollen af cn opartisk referent, och låtit handlingarne allena tala. EST NE TI TIO TT AR STORE RT TEE KOTA LIM VIP VE Mm Bär be