då Hr Assessoren vidhöll sitt anspråk, åberopande Kongl. Kommerce-Kollegii kungörelse den 18 Nov. 1831 och Kongl. Kungörelsen den 22 Dec. 1832, af hvilka den förra väl tillåter, att utländska guldarbeten af lägre halt än 15-karats finhet må i riket införas, och säljas, likväl med villkor att de vid införandet på rföreskrifvet sätt anmälas och af kontrollverket förses med en särskilt stämpel, utmärkande att arbetet icke vore fullhaltigt, och endast sådane smärre utländska nipperarbeten undantagas, som, i händelse de blifvit inom nket tillverkade, icke varit stämpling underkastade; men alla arbeten, som ostamplade höllos till-saiu, voro förverkade och ullföllo angifvaren; och Kongl. kungörelsen den 22 Dec. 1832 förbjöd, att andra utländska guldoch silfverarbeten, än som voro af sammia halt med den för Svenska arbeten i allmänhet fastställda, eller derutöfver, finge i riket införas. Dessutom hade Hr Assessoren låtit å kontroilverket undersöka ringarnes halt, och styrkte, genom : det deröfver meddelte protokolls-utdraget, att desamma endast innehöllo nio karat och elfva gräns guldhalt? Bokhandlaren Ahlberg ville likväl icke medgifva Herr Assessoren, att så knapphändigt, och utan att hafva tagit en enda Lott; åtkomma tjugufem niter, samt uppgaf-att varulotteriets hufvudkommissionär, Bokhandlaren Bruzehus för någon tid sedan lemnat ringarna åt Ahlberg, för att åt lottinnehafvarne utdelas. I öfrigt förklarade han, i anledning af domstolens fråga, att han icke: kände om ringarna voro utländske, hvilket Han dock förmodade och i hvilken omständighet han ville med första post skaffa sig upplysning från Bruzelius; och för införväntande af upplysning härom uppskjöts Dile till nästa Måndag den 21 i denna månad. Emedlertid få ringarna qvarstå i beslag, så att det ser mörkt ut för de lycalige vinnande, att dermed få till julhelgen pryda sina fingrar. Vi förmoda likväl, att, utgången af detta mål må blifva huru som hi lst, tillställarne af lotterier icke nndandraga sig att tillhandahålla vederbörande lottägare de utlofvade ersättningsringarna. I allt fall kan man icke underlåta, att anmärka det origtiga och nästan bedrägliga förhållandet, atti lotteriets plan utlofva guldringar, och i stället utlemna ringar af endast 9 karat 11 gräns guldhalt. En kömpositionsmetall af sådan beskaffenhet kommer aldrig att göra anspråk på benämning af guld, ty nära nog 3 delar af dess materia består ju af andra sämre och oädla metaller, och aldraminst i vårt land, der 18 karats guldhalt är bestämd såsom minimum i arbeten, hvilka såsom guldarbeten få till salu hållas. Dessutom hafva nästan alla utländska guldarbeten, hvilka såsom sådana benämnas, sällan lägre guldhalt än 15 å 17 karat, och det är således troligt, att hvarje lottågare föreställt sig, att de utlofvade ringarne skolat vara åtminstone af denna beskaffenhet. Den säkraste vinsten af denna rättegång törde tillfalla allmänheten, uti en liten varning emot de utländska lotterierna af alla slag, hvilka, om man blow litet studerar deras plan, befinnas erbjuda de uslaste chancer af alla slags spel, och icke kunna annat, när man betänker de oerhörda åfbränningar och omkostnader för lotteribolagen, som måste vara förenade med lotternas vidsträckta utprånglande. Filipstad. MIbland vackra drag af sjelfuppoffring och menniskokärlek må med skäl anföras följande : ; Den 7 sistl. November roade sig en mängd små gossar med att åka skridskor påren vik af sjön Daglösen; men som isen var tunn, bräcktes den sönder; då en 15:årig son af Dagkarlen Petter Pihlgren hade den oförsigtigheten att våga sig för långt ut, der isen ännu var! svagare, så att han kom i öppna sjön. Organisten Hr C. G. Hamberg, som vid jammerropen tillstädeskommit, hastade genast utan betänklighet till den i lifsfora sväfvande gossen, men som isen var7för svag, brast den äfven för honom, så att han, fullklädd med rock, lifpels och jernskodda galocher, ig öppna sjön: försöket att kasta sig upp var omöjligt, ty. isen var ömsom för stark och ömsom för svag. Hr Hamberg måste då slå sönder isen för att bana sig väg Som drog ut på tiden, hvilket arbete dock slutligen lyckades och gossen frälstes. . (Carlstads Titln.) (Vi hafve redan en gång tillförene uti Aftonbladet vid början af år 1833 haft tillfälle omnaåmna ett dylikt bevis på Hr Bambergs menniskokärlek och mod, att våga lifvet för att rädda en af sina likar). Uddevalla den 141 Deöember. Efter att första hälften af November här i orten varit temligen stark barfrost, dock utan att Byfjorden tillfrusit, hafva vi sedan den tiden ända till natten. mellan Lördagen den 5 och 5öndagen den 7 dennes haft oupphörligt regn. Sistnämnde natt klarnade ändteligen den målnhöljda himlen och frost med nrnacaot snö har intröffat