Få af våra läsare torde vara okunniga om tillvaron af de så kallade förmånliga Danska Varulotterier, hvarom Tidningarne nästan dagligen innehålla annonser, som på det mest lockande sätt inbjuda allmänheten att köpa lotter dertill, och äfven åt lottägarne utlofva; så att säga, guld och gröna skögar. Dessa Lotterier, hvilkas vinster utfal!a efter. de: numror; som utdragas å Hamburgska Klasslotteriet, äro nemligen, enligt den deröfver tryckta planen, såinrättade, att ingen enda lott blifver utan vinst, ty Lotteritillställarne: Oplaget franske Fabrikater, Comptoir Pustewig N:o 193 Kiöbenhavnhafva. åt hvarje lottägare, hvars lott vid Lotteriets 6 Klasser icke blifvit utdragen, uttofvat, en ersättning eller så kallad nit, hvilken vanligen består i någon mindre lyxartikel. Sålunda har det I0:de VareClasseLotteriet uti planen: lofvat alla icke vinnande, — märk väl — en Guldring med irenne infattade rubiner ; en pjes som synes minst böra motsvara en I a 4 Riksdalers värde. Huruvida nu detia löfte blifvit uppfyldt, har man titlfälle att bedöma af en nyligen påbörjad rättegång, angående dessa pnpitvinningar, som vi nu gå att omtala. Stadsfiskalen, Hr Assessor Salomonsson hade neraligen råkat att fästa sin uppmärksamhet på en för några dagar Sedan i tidningarna införd annons, att berörde i 19:de Varulotteriet utlofvade guldringar nu hit ankommit, och åt vederbörande lotuntehafvare nu utdelas i. Ahlbergska Bokhandeln vid Störkyrkobrinken. Hr Assessoren blef troligtvis nyfiken att få se dessa ringar; begifver sig derföre in, i Boklådan, och begär att få beskåda rubinerna?. lr Bokhandlaren Ahlberg är artig nog att villfara bans begåran. Men vips! upptäcker Hr Assessorens falkogon, alt ringarne, ehuru mycket blanka och välpolerade; sakna kontrollstämpel; hvarföre Hr Assessoren var känslolös nog att för Hr Ahlberg ge tillkän-: na, det han, med anledning af denna bristfällighet, ansåg sig af sin tjenstepligt föranlåten, å Embsetes vägnar lägga vantarne på ringarne. Hr Ahlberg förklarade väl att ringarne icke voro hans, utan voro ämnade att: trösta de personer, hvilka varit olyckliga nog att å 10:de Varulotterict icke få något annat än niter ; — men Hr Assessoren ville icke höra på det örat, utan fullgjorde sin tjenstepligt, d. v. s. tog de 25. ringarne i beslag, och lemnade boklådan. Men icke nog härmed, Hr Ahlberg fick äfven hvad som var värre än en nit, nemligen cn stämning, att den 144; denna månad infinna sig vid Stadens KämnersRätt för att svara på Hr Åssessorens yrkande, alt ringarna, såsom, icke ägande den guldhalt, hvilken gällande författningar föreskrifva, måtte dömas förbrutne, och förklaras tillfalla, icke lottinnehafvarne, utan Hr Assessoren Sålomonsson.