Aftonbladet – 16 december 1835, sida 2

Om eldsvådan i Bankokommissarien Gyllencreutzs hus sistl. Söndag innehåller Dagbladet i dag följande på Polisundersökningen grundade, närmare detaljer: Elden hade klockan omkring 9 e. m. utbrustit i en af BagareEnkan Holmgren begagnad höskulle i förutnämnde Egendom N:o 8, hvilken höskulle tillika med det der befintliga fodret. bestående af omkring 100 lisp. hö, samt allt trädvirke uti det under skullen varande stallet, förstördes. Egendomen är assurerad till 26000 Rår, men den nu inträffade skadan lärer för Husägaren icke kunna beraknas högre än till några hundrade Riksdaler. Å Om anledningen till eldens utbrott kunde ingen uplysning vinnas. Enkan Holmgrens dräng, Johan Jansson, hade klockan emellan 4 och 3 på e. m. scnast varit i stallet, för att efterse matmodrens häst; men Jansson påstod sig då icke haft eld med. sig, ehuru han förut på aftnarne vanligtvis nyttjat ljus i lykta i stallet, och några gånger jemväl haft lyktan på höskullen. Sedan Jansson uträttat sina göromål i stallet och:efter vanligheten med ett hänglås twllstängt dörren, hade han i matmoderns ärenden utgått till Staden och icke hemkommit förr an elden redan var utbrusten. Flere i gården boende personer hafva intygat att elden först andtänt höskullen och sedermera spridt sig nedåt stallet. I gården boende Pumpmakaren Sandelin har uppgifvit, att då han skolat begifva sig från sina boningsrum öfver gården till det brinnande stallet, hade han mött en okänd karl, hvilken omkullskuffat honom och derefter skrattande skyndat ut genom porten. En piga sade sig äfven hafva varseblifvit samma karl, men i anseende till mörkret har han icke knnnät igenkännas. Bageriarbetaren Olsson har omtalat, att när han framkommit till stallet, hade märlan, hvarmed dörren varit tillstängd, befunnits lösbruten och hästen hafva slitit sig lös. I öfrigt har blifvit upplyst att, ehuru uti en invid stallet belagen tvättstuga eldstad finnes, har densamma vid tillfället icke varit begagnad och icke heller voro skorstenar belägna så nära höskullen, att eldgnistor kunnat derifrån antända fodret. ! Utom den eldsvåda, som Söndags afton utbröt vid Gothgatsbacken, bar samma dag en annan varit nära att uppkomma, och om den icke i tid blifvit upptäckt, kunnat med afseende å tiden när, och stället hvarest den inträffade, åstadkomma betydlig skada. En Skräddare, boende 1 tr. upp i Storkyrko-församlingens hus vid Tyska brunnen, förmärkte sistlidne Söndagsmorgon kl. 5, då han redan var uppstigen och sysselsatt med sina göromål, en ovanlig rök i sina rum. Förhållandet undersöktes, och röken syntes framtränga från golfvet vid kakelugnen, hvarjemte de framföre densamme inlagde planstenar voro så upphettade, att de icke kunde åtkommas med händerna. Håraf var uppenbart, att eld fanns under golfvet, och att den uppkommit från det under verkstaden varande rum, hvilket begagnades till bränvins-destillering. Detta rum var emellertid stangdt, och måste med våld uppbrytas, helst disponenten af detsamma , såsom boende på Riddarholmen , icke kunde så hastigt som omständigheterna påfordrade, hinna: tillstädeskomma med nycklarne. Vid inträde i rummet, som var fullt af rök, förmärktes att eld antändt taket och hunnit sprida sig temligen vidt omkring, innan olyckan upptäcktes. Det lyckades likväl att dämpa elden for tillfället, men sedermera på aftonen, vid samma tid då brandsignalerne tillkännagåfvo eldsvådan vid Götgatsbacken, började rök åter framtränga från ett ställe, som icke varit åtkomligt med de på morgonen begagnade: små vattensprutorna. Äfven vid det sednare tillfallet blef eldens ytterligare framfart hindrad; men emellertid lärer trossbotten vara så skadad, att den måste alldeles omläggas. Efter all sannolikhet har någon felaktighet i röret från kakelugnen, som aftonen förut eldats , vållat händelsen. — En sjöman, vid namn Johan Hellgren , vandrade en afton i:slutet af förra veckan utåt Regeringsgatan. Under denna promenad varseblef han en urmakare-verkstad, till hvilken fönsterluckorne icke varit stängde , och ej heller gardiner föresatte, så att han obehindradt kunde se hvad der förehades. Nu började Hellgren fundera på de många klockorne , hvilka han såg blänka innanför fönstret. Ett hastigt fattadt beslut utfördes. Fönstret sönders!ogs och ena handen insträcktes derigenom för att gripa skatten. Ödet ville likväl attaf alla klockorne: endast en, med silfverboett och af obetydhgt värde, följt med. Emellertid var ingen tid att förlora, och Hellgren sökte taga sin person i säkerhet, men hade blifvit bemärkt af flere personer, uvilka skyndade efter, och antalet af hans förföljare ökades med hvarje ögonblick. I deras rop tag fast tjufven nstämde äfven Hellgren med alla krafter. Denna fint