Aftonbladet – 15 december 1835, sida 3

Fieschi har, som det i Fransyska bladen allmänt berättats, en langre tid visat spår til en viss grad afförvridning, som tillskrifvits följderna af hans blessyr i hufvudet. Som likväl blott få hafva tillträde till honom, visste man ej någonting med visshet härom. Nu berättas det likvål, med all möjlig trovärdighet, att för omkring sex veckor sedan, han haft besök af en Madame D., gift med en af Parsdomstolens högre Dignitärer. Hon har under en lång konversation, formodligen för att utlocka hans innersta tankar, visat honom en deltagande och känslofull uppmärksamhet. Fieschi hade deraf blifvit så intagen i Pärskan, att han allt ifrån den stunden förälskat sig i henne med all den första kärlekens häftighet, alldeles som om hon varit i blomman af sin vår. Han talar oupphörligt om henne hela dagen, drömmer om henne i nattens dysterhet, och har blifvit så melankolisk, att, vore det ej så illa med det svåra brott han begått, skulle han med all säkerhet blifva ansedd som hjelten i en rörande romans. Det blir lustigt nog att se, hvem af de begge känslofulla bast förmår att bevara sin hemlighet.