ningarne upphört med sitt oanständiga språk mot E ngland. i Den för sin radikalism namnkunnige Sir Francis Burdett har förlorat sin popularitet genom sitt förfarande mot O Connell. Sir Francis hade skrifvit ett bref till denh s. k. Brookes klubb, med påstående att Daniel skulle uteslutas från klubben. Westminsters valmän, Burdetts kommitenter, hafva haft en sammankomst, der det enhälligt beslutat yttra ett högtidligt ogillande af .den välb. Baroneltens oförsigtiga och opåkallade bref, som måste mottaga; med enhälligt och högt ogillande af alla Westminsters liberala valmän, då det är ett oförtjent anfall mot en af de verksammaste och skickligaste folkrepresentanter, äfvensom emot närvarande styrelse, som han så högsint understödt. The Sun säger, att detta var ganska väl förtjent; Burdett hade genom anfallet icke blott nedsatt sitt anseende såsom en klok pohtikus, utan gått Toriess ärender — samma människors, mot hvilka han alltid bekännt en lika stor afsky och brukat ett lika häftigt språk, som någonsin O Connell användt mot Hertigarna af Cumberland eller Wellington. Tories vilja stifta split emellan Whigs och radikaler och såmedelst smyga sig in i tjenst än en gång; och just i det ögonblicket, då de hålla på att genomdrifva sitt favoritförslag, kommer Burdett med sitt illa betänkta bref. Huru kan detta förklaras? Jo, att B. passar på tillfället, för att öfvergifva sina gamh trosförvandter — ty hvem var, under bättre delen af sitt lif, en genomdrifnare radikal än den välborne Baronetten, — och kasta sig i den konservatives armar. Om detta icke är meningen med brefvet, så veta vi sannerligen icke, hvilken den är.? Publicisten påminner om alla de radikala sammauträden, der Sir Francis fört ordet, och fört eller hört det grofsta språk, samt om hans långa statsmanna-erfarenhet, sam hade bordt lära honom att icke låta skräma sig af ett hastigt ord. Ett af de två: antingen håller han på att gå öfver till Tories, eller ock jollrar han af ålderdom. rr ar ge er ar a a rann dr a a RR da a RR ann