Aftonbladet – 11 december 1835, sida 1

att tänka på ett förbund mellan de åsigter; för hvilka den är organ, och de som herska i Österrike. . En: tredje åsigt är, att någon intrig för ögonblicket, antingen å ministrarnes eller hofvets sida, vore orsaken till. dessa revolutionära — deklamationer i Journal des Pebats. Jag måste bekänna att jag delai:denna åsigt. Jag känt ner nästan säkert, att Kejsårens. tal och den första artikeln rörände detsamma kommo ifrån Hr Thiers? kabinett. Hrr Guizot och Broglie kabalera sedan lång tid tillbaka mot Hr Thiers, och det talas mycket om ett dok-trinärt-legitimistiskt projekt emot revolutionens; parvenyer. ! Thiers skulle trängas undan. Han ansåg sig derföre icke kunna företaga någonting klokare, än att, genom offentliggörande af :Kejsarens..tal, tvinga doktionärerne att yttra sig i revolutionens anda emot legitimiteten. Man kunde förutse att Kejsarens tal skulle appskaka Fransmännens känslor, och att. ingen minister !skulle våga att sätta sig emot dessa, intryck. Thiers tvingade på detta sätt doktrinärerne, att vara Franstmän, d. v. s. revolutionära, och uppreste-en barriöre mellan dem och legitimitetens anhängare: Vid utnämningen af de nya prefekterne visade ; han samma antilegitimistiska sträfvande. . Jag påstår icke bestämdt, att detta nödvändigt måste vara. orsaken till det stora larm; som här göres ; men om jag skulle misstaga mig i detaljerne, Så ar jag dock fullkomligt såker, att jag icke irrar mig i det allmänna påståendet, att någon intrig är orsaken till dessa artiklar emot Ryssland. Doktionärerne äro ännu icke i stånd att företaga någonting stort, icke för det att ej Frankrike vore starkt nog der-: All; utan emedan de sjelfve icke äro någonting sådant vuxna. Mån bar ju till den grad sett dem medvetande af sin egen svaghet, att de icke en gång vågat göra rent hus vidsin egen gräns, och Don Carlos har likvälgjort mer än hållit ett tal. För öfrigt äro dessa artiklar i Eödvig Filips och. doktrinärernas system, i hög grad .oklöka, ty de gifva anledning till jemförelser, och jag har i ett härvärande blad. läst i tydliga. ord: ?Hvad Kejsaren! sagt, det hafven J gjorti Lyon. Man kan väl icke gerna neka atv ju så förhåller sig: a Paris d. 19 Nov. 1835. Här blåser: nu!en ganska krigisk vind, i de politiska: salongerne sa väl som i tidnin garne... Lät icke narra eder deraf: det är ingentimg annat än bara vind: ; De Engelska : jurnalernesspråk kunde sna rare väcka farhågor. Det är möjligt att Englånds interessen. kunde framkalla alvarligare: demonstrationer emot Ryssland; . Men på några. krigstankar hos doktrinärerne tror jag ej... Ludvig Filips: ställning är en helt annan, än det rådande partiets i England. För der Fransyske köpmannen: och krämaren: skan det vara en likgiltig sak om Ryssland gör framsteg i Persien, och om han också slår sig för bröstet då han läser filippikerne mot Kejsarens tal, så skulle man dock missräkna sig mycket, om man trodde att. han, för att göra alvar af saken, skulle slå 1gen sin bod.. Men: på denna: folkklass hvilar hela Ludvig Filips. byggnad. Ungdomen och vetenskapsmännen :äro mycket mera republikaner, än de -våga erkänna inför sig sjelfve, och ett krig, som icke genast gåfve -Konungen segrens svärd i handom, kunde forväåndla hans spira till en vandringstaf. Ludvig Filip inser detta, och likså doktrinärerne:: Det är alltså knappt tänkbart, att Napoleon de la paix, som man fordom här; underligt nog, kallade Kohungeny nånsin har för afsigt att blifva: en verklig Napoleon. Jag hyser ännu alltid den åsigten, att någon intrig ligger: förborgad bakom det stora krigslarmet. Måhända är det, såsom jag förut antydt, blott Hr Thiers, som är skull till alltsamman; måhända tror man sig på detta sätt kunna draga Fransmännens blickar från Amerika, der våra angelägenheter verkligen blifva allt mer och mer invecklade, och alt kunna bringa den snart sammanträdande Kammaren på andra tankar. I hvad all som helst, kan man till slut spela rolen af medlare, och sålunda inlägga ny ära. Djupt öfvertygad som jag är, att hela detta krigslarm blott blifvit uppstämdt för att dölja någon mina, ser jag deri någonting i hög grad omoraliskt. Åttleka med det sargade Polens smärta, att kasta nya eldbränder i skötet af detta olyckliga land, skulle åtminstone en menniskovän icke tillåta sig. I går reproducerade de ministeriella bladen Engelska pressens uppmäningar till Polackarne : att hålla sig färdiga, att rusta, och bryta löst, och jag såg här många Polackar, somi dessa ord funno mer: än! hvad de verkligen innebära: tomma deklamationer. Och detta sker samma dag, som man för: följer och fängslar Polackar, hvilka i intellektuelt hän: seende: verkade för sitt fädernesland. I fall dessa, deklamationer retade ett och annat brushufvud till. handlingy på hvem stannade väl ansvaret? — -Straxt efter sedan Kejsarens tal stått i Journal des .Debats, fick redaktionen saf Quotidienne en afskrift deraf, genom en person, som står i närmare beröring med härvarande