af blot måttlighet i bruket af brännvinet. Det såg ut, som om en hvar hade med glädje emottagit uppmaningen. och insett nödvändigheten, att återföra nykterhet och måittlighet; men som de ansågo sig sjelfve frie från sjelfva fylleri-lasten, tykte de sig icke hafva att göra med saken. Den patriotiska känsla, som i början tycktes taga en för ändamålet gynsam vändning, visade sig snart endast vara af det ljumma slag, som gerna gillar patriotismen hos andra, blott man sjelf kan befrias från dess offer och bevär. Oaktadt nykterhetens framsteg i Sverge således äro mycket 1ångsamma, har onekligen föregått en stor förändring 1 allmänna tänkesättet angående denna sak; och ifrån att förut man ansåg det, om ej alldeles nödvändigt dock åtminstone hederligt, att en god värd söp sina gäster samtligen fulla, är sådant numera ej brukligt. Enhvar dricker så mycket han behagar; men det öfverlastade tillståndet blir allt mer ansett med afsky. Flere studerande vid universiteten och många ynglingar af goda familjer, smaka icke nu bränvin ; och man bör hoppas, att medelst ståndaktighet, förtröstan på religionen och en bättre uppfostran, många menniskor som eljest skulle varit förlorade, eller blifvit elåndiga innevånare af fängelser och korrektions anstalter, nu bhfva frälste för sig sjelf och Guds rike — — Ofvanstående berättelse om nykterhetens ringa framgång i Sverge, slutar, i den Engelska brochyren med anförandet af följande anekdot, som ej torde vara allmänt känd i det land der händelsen passerat: i En Bonde sou. bodde omkring 6 fjerdingsväg från Stockholm hade sistlidne Jul imest till staden, för att sälja litet hö. Julaftonen är i Sverge den största högtid under h la året. Bonden hade hustru och tre barn samt sin gamla moder hemma hos sig och var i temhgt goda vilkor. På helgdags aftonen då det blef mörkt, väntade den eljest lyckliga familjen ängsligt på sin fader och husbonde, men han syntes ej, De gingo ut, att fråga grannarne efter honom och flera sade sig hafva seft honom stadd på hemvägen. Tredje dagen efter den första sorgliga aftonen funno de honom liggande död i slädan och hästen nästan alldeles utsvulten. Händel3en var, att bonden som varit älskare af starka drycker, hade: under hemresan varit inne på en krog, — sådana finnas på hvarje fjerdedels mil i Sverge — och hade tagit för mycket till bästa. Då han sedan kom ut i kölden, somnade han i slädan ; och hästen, som nu var alldeles lemnad åt sig sjelf, tog af hemåt en genväg i skogen, hvarvid han råkade komma in emellan några trär, som fallit ner öfver vägen... Som snön var djup och hästen ickekunde emellan träden vända slädan, fastnade han der. Bonden hade sannolikt under natten dödt af köld. Hästen som i tre dagar uthållit i denna belagenhet, hade lifnärt sig af barken på de träd han kunde åtkomma. —