En något öfver 50 års man med sin ännu äldre hustru , hvilka under deras 30-åriga sammanlefnad med ospard möda sökt att med redlighet förvärfva sin utkomst, se sig nu vid tilltagande ålder, genom misslyckade, förhoppningar och mest genom borgens förbindelsers betalande för andra, blottställde på nästan allt, som hörer till hfvets oumgäng behof -Då hartill kommer sjuklighet vch sorg öfver deras nödställda belägenhet, torde det ej förefalla besynnerligt, om de dagligen alltmer svigta under de bördor, i hvilka en oförvållad fattigdom störtat dem. — Den ädelmodige, som härpå fäster sin appmärksamhet, torde benägit imlemna sin gåfva på Aftonblaaskontoret med adress till De gamle behöfvande, der vidare underrättelse erhålles.