Aftonbladet – 9 december 1835, sida 3

KRIG OCH FRED. Älskande i alla tider Litet smågnabb haft till sed, Men de börja dessa strider För att blott få stifta fred. I försonings-kyssem såren En gudomlig balsam få. Sköna äro fredsvilkoren; Ty de vinna begge två. Äfven jag följt det exemplet — Anden längtar efter krig. Ofta öppnas Janustemplet, An af Hilma, än af mig: Att jag kyssar tar för många Är ej sällan krigsorsak: Hon vill blott ge små, mer långa ro mera i min smak. Nu är freden uppsagd. Båda Fly vi för hvarandra då. Denna fejd är utan våda Gjurde Kungar äfvenså. Butter tystnad, endast bruten Stundom af en liten pik, Minen sur och blicken sluten, Detta bjuder vår taktik. Men i kriget som vi föra Tunga mödor ock vi fått; Att så ond sig låtsa. göra, Tro mig det är icke godt. Det är icke godt att synas Kall, när man kan brinna opp; Snart till döds vi skulle tynas Hade vi om fred ej hopp. Slutligen blir det omöjligt Aw betvinga känslan mer, Och det sorgliga blir löjligt Och den bittra munnen ler. Fåfängt söka anletsdrager Komma i eit vresigt skick, Kärlek lyser, klar som dagen, Ur hvar rörelse och blick. Som parlementärer sändas Våra heta suckar ut. Omt vi nalkas, kriget ändas, Stillestånd görs opp till slut. Lilla handen Hilma gfver Som en underpant dertill, Och jag freden underskrifver Med en kyss -— så ling jeg vill.