Aftonbladet – 8 december 1835, sida 3

korhmer helt präktigt in på theatern, förspänd med veritabla engelska klippare och omringas inom ett Ögonblick af ett talrikt band, som öfvermanna kusk, vakt och vassagerare, från den första till den sista, samt verkställa derpå plundringen med en alldeles förvånande skicklighet och sanning. En scen, som föreställer det yttre af gamla Coventgardenfheatern, jemte hela publiken, som strömmar ut derifrån efter slutadt spektakel, är likaledes uppsatt med utomordentlig omsorg. D:r Slopperton med fru och dotuer komma ut ur theaterhuset. Medan doktorn lemnar dem, för att ropa fram en vagn, blifva de båda fruntimerna tillspråkade af ett par gentlemen, som erbjuda sig att hålla dem sällskap tills han kommer igen, och sedan hehändigt tömma hans fickor, under det de på samma gång öfverhopa honom med uppmärksamheter. — Sir William Brander, som emedlertid här slutit sig till doktorns, håller likaledes på att bli bestulen af Långa Ned, men upptäcker försöket, få ögonen på Clifford, som befinner sig tätt utmed honom, fattar honom såsom den brottslige i kragen och lemnar honom i polisens våld. Detta försiggår nu om natten, allt under sorlet och vildervallan af folket som kommer fran operan, skriket på vagnar och betjenter, hojtande och svordomar. En stor bal i tredje akten säges vara utförd med en elegans och sanning, som man annars endast finner på franska theatrar. Musiken skall ega flera utmärkta Partier, ehuru för öfrigt sig icke lik alltigenom. En nummer, som Paul Clifford sjunger, blir isynnerhet berömd, sisom någonting ovanligt både till ord och musik.