NET ST IR TEL SRA TN I SSE NTA REtR GREFVE PORTALIS RELATION TILL PÄRSKAMMAREN RORANDE FIESCHI-MALET. (Slut från Lördagsbladet). Det vigtigaste i berättelsen är uppenbarligen förhören med Fieschi. Det synes som han i början hårdnackadt vidhållit, att han icke haft några medbrottslige; han vägrade utomdess att lemna ringaste upplysningar. Emedlertid kom man underfund med, att Öfversse-löjtnant Ladvocat, af 12 legionen i national-gardet, förut varit bekant med Fieschi. Då Ladvocat infördes till honom i fängelset, blef Fieschi ganska rörd och gret mycket; dock kunde man ej på länge förmå honom till apdra än obetydande svar. An lofvade han att han skulle säga mera, så snart han kunde lemna sängen ; än förklarade han, att hvarje yttrande vore öfverflödigt, emedan man i alla fall skulle hugga nacken af honom ; än påstod han att han endast kunde tala öppenhjertligt med Hr Ladvocat. Slutligen bekände han, att Morey åtföljt honom då han gick att hyra rummet vid Boulevard du Temple, och att han den 27 druckit öl med honom. Afvenledes lemnade han några upplysningar rörande inköpet af bösspiporne; då säljaren frågade honom hvad han skulle begagna dem till, hade han svarat att de: skulle nyttjas till Korsikanares beväpning. Här visa sig äfven de första spåren till medbrottslighet hos Pepin, hvilken, som bekant är, skall hafva försett Fieschi med penningarne till detta uppköp, och som Fieschi säger sig en gång hafva ätit middag tillsammans med. Man erinrar sig att ett porträtt af Hertigen af Bordeaux fanns i Fieschis rum. På frågan hvad hans afsigt var med detta porträtt, svarade Fieschi: jag hade blott köpt det för att förvilla polisen, och på det att, i fall det lyckades mig att undkomma, man skulle tro att det var en Carlist som gjort strecket. — Fieschi har också yttrat, att då ban just i sjelfva ögonblicket, när han skulle påtända machinen, såg Hr Ladvocat midt emot huset der den var, hade han känt samvets-förebråelser, emedan han stod i förbindelse hos Ladvocat för det denne visat honom godhet. — Ett ögonblick foll det honom i sinnet att han ville öfvergifva sin plan, låta kalla Hr Ladvocat till sig, och för honom upptäcka allt. Men tyvärr, tillade han, blef en annan plats anvisad den 12:te legionen. Denna del af berättelsen lärer äfven innehålla en historisk teckning af Fieschis lefnad, ända till ögonblicket af sjelfva ogerningen, äfvensom utförliga meddelanden rörande hans familj. Hvad Pepins medbrottslighetangår, så läggas honom i instruktionen åtskilliga yttranden i munnen. I afseende på Konungen skall han hafva yttrat: Vore det då icke möjligt att finna någon, som för 1,000 Francs skaffade oss af med honom (Konungen)? Af andra uppgifter visar sig äfven, att Pepin var bekant med Morey. En konfrontation har ägt rum mellan Fieschi, Morey och Pepin, hvarvid den förstnämnde förklarade att khan lem— i nat räkningen på bösspiporne åt Pepin som skulle betala den. Af ett yttrande, som Fieschi sedermera haft, upplyses att han, emot slutet af Februari, fattat sitt beslut om ogerningen och räknat på en mönstring den 1 Maj, Konungens namnsdag, för att utföra densamma. Häraf förklaras den omständigheten, att han redan då hyrde rnmmet på Boulevarden. Han meddelade sin : plan åt Morey, emedan han kände honom såsom en afgjord fiende till regeringen. Morey svarade: Om jag hade penningar, så skulle jag på egen bekostnad låta förfärdiga machinen; men jag känner en person, som jag vill tala med cm saken. — Denna person var Pepin, som, efter hvad Fieschi påstår, deltag:t i Moreys glädje öfver planen. Fiesehi träffade honom korrt derPå, och då Pepin frågade honom huru mycket penningar han behöfde, svarade han: 4 å 500 francs. Pepin åtföljde honom derpå till timmerhandlaren, der de köpte det erforderliga virket, ooh Morey anskaffade krut —Z2 ? vs ner —— — !2.