Aftonbladet – 5 december 1835, sida 1

FRAGMENTER UR EN RESA MELLAN KAMSCHATKA OCH BARKARBY. I Pinneberg träffade jag Professor Prademacher, en af den enda saliggörande politiska kyrkans förnämsta stolpar, och nalkades honom med den vördnad, som tillkommer denna kyrkas dignitärer, i synnerhet då de äro stadde i sitt embetes utöfning. Vår store Pr. hade kommit till staden, för att sondera opinionen och, i fall den befanns i olag, åter ställa den tillrätta. Han frågade mig, hvad jag räknade för min märkvärdigaste resehändelse. Då jag svarade, att det utan tvifvel var den lycka, jag denna dag åtnjöt, syntes väl detta något smickra, men alldeles icke förundra honom. Han frågade, om liberalismen gripit omkring sig i Kamschatka, och blef ganska nöjd, då jag svarade nej. Detär väl, sade han, att ännu något folk finnes, som icke är angripet af tidens kräfta. Det måtte vara ett Arkadien. Men fruktar man icke, att den egentligen arbetande och vanbördiga klassen derstädes, eller hundarne, skall resa sig och begära en konstitution, eller att de skola yrka jemnlikhet och vilja befrynda sig med den bättre klassen, för att frambringa en crowserad race af äkta republikaner)? — Den store mannen log åt sitt infall och jag instämde, pligtskyldigast, med äcn anmärkning, att !de skälla visst, men att ingen bryr sig om deras skräfvel. Detta uttryck förvärfvade mig ett huldt leende och en bifallsnick. Jag fann snart att jag stigit i hans aktning; och ett interessant samtal uppstod om fö) Se Svenska Litteraturföreningens tidnings berättelse om parning af apor och skökor, för att frambringa akta republikaner. Prof. Prademacher tycks ha fått någon nys härom, efter han framkom med något dylikt.