Aftonbladet – 4 december 1835, sida 2

ull och med den Engelska YvmiS-ministeren latt Ne bråelser, för det den ännu nj gjort nog mänga reformer och bland annat, för det den ej ännu omskapat Öfverhuset, samma öfverhus, som för några postdagar tillbaka hade i Argus den ifrigaste försvarare; men emellertid har ingenting försummats att på andra vägar bearbeta opinionen om det Engelska Kabinettets svaghet och ömklighet, sedan argumentet om slafemancipationen befanns alltför groft tillyxadt. Sålunda hafva en förfärlig mängd spalter blifvit fyllda med betraktelser öfver det förödmjukande för England deruti, att Lord Durham på sin beskickning till Odessa icke kunde passera in i Svarta hafvet på Fregatten, med hvilken han ditkommit, utan måste gå om bord på en ångbåt , till den grad obevärad, att icke ens en salut dermed kunde besvaras. Afven bestrides den uppgift vi vid ett tillfälle gjorde efter ett Tyskt blad, att ångbåten Pluto hade varit, bevärad. Argus har rätt, att dennasednare uppgift, enligt senaste upplysningar, 7 blifvit motsagd, men deremot orätt deri, att det aldrig varit uppgifvet, att ångbåten varit utrustad som örlogs-man, emedan det stod i flera både Tyska och Engelska tidningar. För öfrigt, då icke ens. ett ångfartyg går i Mälaren, :som icke har åtminstone ett par pjeser, hvarmed en salut kan besvaras, så hemställes till hvar och en, om det är tänkbart, att Engelska marinen, den första, i verlden, skulle skicka ett. af sina stora ångfartyg ända till Svarta hafvet, utan ätt ens vara så försedt, att det kunde besvara en salut, när det hade en ambassadör ombord: Rätta förhållandet är upplyst i en föregående artikel, nemligen dels att, enligt traktaten i UnkiarSkelessi, både de Ryska och de andra Europeiska flottorna kunna ingå i Marmorasjön, men: de Engelska och Fransyska icke passera Bosforen samt den Ryska lika litet Hellesponten, utan Portens tillstånd uppå särskild be gäran, hvartill anledningarne då skola uppgifvas. Häraf synes tydhgen att det icke var för Rysslands skull, utan i stöd af en traktat mellan alla makterna som Lord Durham lemnade Fregatten innan han passerade in i Svarta hafvet. Ått fregatten åter saluterade, och icke det mindre ångfartyget, var naturligtvis för att göra en större .honnör, och var: fullkomligt enligt med den vid sådana tillfillen brukliga etikett. Sedan de narraktiga och vidlyftiga uträkningar hvyartill okunnigheten om en af de vigtigaste och sednaste traktaters innehåll förledt Argus, sålunda icke längre kunde fortsättas, har han börjat vända upp och ned? på sina gamla årgångar, likasom han. beskyllde Canning att vilja göra med staterna i Europa, och deraf -hopsamlat en mängd utdrag, innefattande öfversättnin— gar ur Courrier Francais, med anmärkningar öfver det föga understöd England lemnade Frankrike i Pohlska saken år 1831, och den egennyttiga politik detta utvisade å Englands sida. Visserligen kunde flere skäl anföras till dep Greyska ministerens försvar härutinnan: såsom att den just då hade nog att beställa med reformbillen och alt den befann sig i en ganska prekär ställning, hvartill orsaken enligt Argi eget förklarande, skall hafva varit, att Lord Grey icke hade tagit skriftligt af kungen, då han ingick i kabinettet. Äfven troddes det då allmänt, att Fransyska Regeringen hade gjort något mera för Pohlen, än som sedermera visade sig, och att det egentligen var den Engelska, Som var orsaken att intet resultat blef deraf; 1Y Sebastiani hade då ännu icke haft det karakteristiska uttrycket vid nyheten om Warschaus fall: ordning herrskar i IVarschau, och skilnaden mellan hvad man då tänkte och nu tänker om den Fransyska politiken är alltför väl bekant. Det oaktadt ämna vi ingalunda uppträda till försvar för allt hvad den Engelska Regeringen kan göra: eller låta; vi hafva endast ansett. oss skyldiga det allmänna vettet, att hålla något efter vår. konfrater, när han går alltför långt i försöken att ljuga sina Läsare fulla? — såsom man säger, och framför allt när han för sina långa politiska radotterier åberopar historiska dokumenter, som han befinnes hafva sjelf hopdiktat! ! I hvad mån sådant kan vara händelsen med de ofversättningar, som finnas citerade i hans sista Onsdagsblad, ha vi ännu ej haft tillälle att efterse, men för att ådagalägga, det sådant verkligen är mycket att frukta, synes det oss icke vara skäl att släppa frågan om det Canningska talet. Sedan det varit förgäfves att utpressa en bokstaf 1 Argus om hela detta tal, måste vi väl derföre sjelfve införa de delar deraf, på hvilka eitationen i Nyare Argus skulle hafva afseende, och hafva jemväl bifogat original-texten , för att visa, det vi ej gjort Argus någon oförtjent beskyllning. Talet innefattade egentligen en redogörelse öfver orsaken , hvarföre Eneelska Regeringen hade skickat trupper till Portugal, och hölls således! icke år 1824, samt hade intet afseende På Fransyska invasionen i Spanien, Sasom Årous påstod; hvilket sednare misstag. dock är en