Aftonbladet – 2 december 1835, sida 2

tillstädes, och 4:o Att Kyrkoråds-Notarien der sådan finnes, fSörer Protokollet. i Betänkandet är undertecknadt af Hr Öfverste Carl af Forssell, Greve AA. G. Gyldenstolpe, Grosshandlanden Severin IVigert, Hr G. A. Weman, J. E. oBerglöf, C.J. M. Fyreald, Förste Expeditrons-Sekreteraren L. A. Ekmark, Hr Krigs-Rådet C. J. Salomon och Hr Lifmedikus M. C. RetZzius. Hr Lifmedikus Retzius var skiljaktig från pluraliteten i tvänne punkter, och utvecklade sin mening ien skriftlig reserv ation. Tbland de vigtigaste föremålen för öfverläggningar på sockenstämmvor, yttrarreservanten äro ostridigt frågor om sådane nodiga och nyttiga inrattningar och företag, som på församlingens bekostnad böra tillvägabringas och underhållas. — Billigt och rättvist är det, att alla de, hvilka få vidkännas utgifterne derföre, i mån af deras bidrag, jemväl deltaga i öfverläggningarne och besluten i dessa ämnen. :Rättsvidrigt åter vore det, om endast en del af församlingsboer ägde att bestämma beloppet, deruti andra medlemmar af församlingen bHorde deltaga, eller om en klass af socknemän, som, jemförelsevis med resten af församlingsboerne, betalte blott en ringa del af Communal-tillskotten, finge lika röst 1 antal med de sednare. Hade man icke något annat i frågan att öfverväga,skulle man latt nog kunna reda sig. Förut antagne, troligen af en hvar gilade princip, kunde utan svårighet tillämpas. — Till allmänna sockenstäammor kallades alla församlings-boer, hvilka borde bidraga till föremålet för öfverläggningen och de ägde beslutande rätt, 1 mån af hvars och ens — — ——V — — — 17 4 t—— MJ —iNls!liRmNIimmsomorosmm -erläggande bevillnings-afgift: Till serskildte sockenstämmor åter, samlades endast den eller de klasser som bekostade det företag, som vore i fråga: Eller ock valdes deputerade efter enahanda grund, att på de olika sockenstämmorne föra vederbörande församlingsboers talan. Det vore, nemligen, i sådant fall af föga vigt, på hvyilketdera sättet man lemnade sin röst, vare sig i den allmänna eller serskildta sockenstämman. Men så enkelt är icke förhållandet, ty ehuru det, enligt nu gällande författningar, angående sockenstämmor, alldrig borde kunna blifva föremål för deras befattning att bestämma grunderna, hvarefter Communal-afgifterne skulle på de särskildta klasserne eller individerne i församlingen fördelas, har man likval, särdeles i sednare tider, velat åt dem inrymma en sådan makt. Exempelvis må nämnas frågan om fördelningen af de kostnader, som cholerafarsoten medfört för Stockholms stad. Genom sockenstämmo-beslut skall afgöras, hvilka utgifter som böra äga rum och deras belopp, men ingalunda af hvilka individer de skola utgöras. Detta måste vara stadgadt i redan utfärdad lag. Ar utgiften sådan, att föreskrift om dess fördelning emellan sockneboerne saknas, kan man, enligt min, öfvertygelse, taga for gifvet, att sockenstämma icke har med ärendet att befatta. Repartitionen af en besluten afgift är nästan helt och hållet en mechanisk åtgärd och består endast uti en, efter i lag bestämda grunder uppgjord aritmetisk fördelning af ziffran. Hvilken villervalla skulle icke uppkomma, om en vidsträktare makt i detta hänseende lemnades sockenstämmorne. Må nyssnämnda exempel än vidare begagnas: Genom lag var ej bestämdt huru omkostnaderne i och för Choleran skulle gäldas; ty då hade ju icke församlingen. behöft att derom öfverlägga och ater öfverlägga, och hvartill skulle väl alla dessa öfverläggningar och beslut gagnat emot den, som ej godvilligt dermed åtnöjdes? Tror man på fullt allvar, att en majoritet af röster kan i sådane frågor och vid sådane tillfällen binda en minoritet, att de närvarandes samtycke medförer tillforpligtande för de frånvarande? Här finnas flera hyresgäster än husägare. Om nu de förre, med begagnande af deras öfvervägande röstantal, dekreterat, att hela cholera-afgiften skulle drabba husägarne, eller (må en bevisning exabsurdo tillåtas) om en ändå större majoritet stadgat, att som läkare, apothekare och snickare förtjent mest på farsoten, så skulle de allena gälda omkostnaderne derföre. Månne sådant beslut hade kunnat binda någon? Binda de ej, hvartill tjena de då, om icke att visa, det församlingarne voro obehöriga, att befatta sig med fördelningen af omkostnaderne för cholera farsoten; Men för denna tanke behöfdes ej bevis. Frågan utgjorde påtagligen ett beskattningsämne, deruti Rikets Ständer allena ägde att besluta. Flera frågor af denna beskaffenhet kunna uppstå, och ; innan lag, hvarefter de böra afgöras, blifvit stiftad, I kunna oredor och anomalier svårligen undvikas, och : vådligt synes det mig, att, under sådane outredda och