Aftonbladet – 1 december 1835, sida 3

Article Image
kunna addera och subtrahera, till och med flera siffror. Vi anse oss, för sådant ändamål, böra upplysa något närmarc om de skäl, som i vår tanka göra denna guldvexling fördelaktig, caktadt det tillfälligtvis höga pris hvartill Banken betalar guldet. Det är bekant att Bankens guldpris bestämmes för året, sedan genom konsulerna infordrats uppgifter på guldpriset å de förnämsta handelsplatserna. Det är naturligt, att guldet i Sverge bör kosta mer, än i London och Hamburg och Amerika, emedan transporten och risken måste ersättas. Det är säkert, att vårt myntprof visar sig något ofördelaktigt emot de flesta, utländska. Dessa anledningar förutsätta, att guldpriset måste af Banken bestämmas något högre än efter den verkliga pari-grunden mot silfver; och att således, om ock denna verkligen vore sådan som Minervas insändare förespeglar dess läsare, då han jemför dukatens pris dels med Bankens i Hamburg stående silfverpris, dels med medelpriset i Hamburg, Banken ändock med fördel kunde betala något mera. i Om nu ett tillfälligt öfverflöd af guld på den största guld-marknaden, eller i London, vållat en hastig förändring i guldpnriset inom hela Europa; ja, till den grad, att det i somras till och med var betydlig vinst, att transportera engelska guldet till en så när -belägen och stor penning-marknad som Paris, är det ingenting besynnerligt, att det äfven blifvit nägon vinst att föra guld hit till oss, och Bankens förlust är derigeI nom ingen annan än den hvarje handlande, som accorderat ett visst pris, stundom måste få vidkännass Den är dessutom ingalunda gifven; ty varan guld kan åter stiga i värde och banken kan då till och med vinna på detta samma guld. Men — om vi äfven helt och hållet uteslöto dessa förhållanden — om vi icke en gång förutsatte att vår bank, äfven med en liten uppoffring, borde numera, då den öppnar åt nationen en dispositionsrätt af dess metalliska valuta, emot bankosedlarne, äfven sortera sig med guld, för att befordra lättnad i penning-afsändningar orterna emellan — om vi glömde, att hela den ögonblickliga forlusten är så högst obetydlig, och tillika slutad med detta år, ifall förhållanderne fortfarande visa sig sådane, att Banken kan nedsätta sitt guldpris; så återstår dock alltid såsom en verklighet, att Svenska bandeln varit belåten med möjligheten, att i år kunna intaga guld och till Banken aflemna detsamma; samt att vinsten icke blifvit gjord på Bankens silfver — hvilket, alldeles i motsvarande proportion utgått — utan på bankens sedlar — det är med vinst af ytterligare förstärkning i rörelsekapitalet till förläggande af vår egen produktion: en omständighet som borde häfva den värda Insändarens Svenskmanna bekymmer. — Hamburgarn, eller den utlänning som i sista handen betalt med guldet, har ej fått vårt Banko-silfver för detta guld, och säkerligen icke heller våra sedlar — utan han har fått de varor som för dessa sedlar här erhållits.

1 december 1835, sida 3

Thumbnail