ee a ee ee a Hr SV VVE AA OC OSS —— ns, NNO—— — rr —————— . — — — —. —— HH UU— -—nnn MUM — — —-vill all legtum makt: Jd:0 IH. AA. Od. IFrinsessan YlCtoria (thronarfvingen). Denna skål, sade ordföranden, anstode synnerligen de radikale, som visat det mest brinnande nit för hennes rättigheter. Dessa vore väl icke öppet angripna ; men i de sista tiderna hafva Tories visat, lindrigast sagdt, eftertänkliga planer i afseende på Prinsessan (Häftigt bifall). Då radikalerne ville vinna ett ändamål, framstode de och visade sina önskningar på öppen, ärlig och konstitutionel väg. Men hvad fanns oppet, ärligt och konstitutionelt i Orange-Loger? Vore hemliga klubbar,. hemliga sammankomster och hemliga eder tecken till några öppna eller ärliga afsigter? Man har trott Tories vara synnerligen öma om Konungars oförverkbara rättigheter och betrakta trappstegen till thronen såsom vigd jord. Deras orena maktbegär hade dock öfvertygat talaren om hans misstag; täckelset hade blifvit slitet från detta kostliga sammandrag af Tory-loyautt; Hr Hume (en af de närvarande gästerna, han hvars bekanta anfall mot orange-logerna inom armcen hade skaffat Hertigen af Cumberland så hastigt ur riket — till Kalisch) hade visat, att radikalism och loyautd kunde stå tillsamman, och att försvararne af folkets trioch rättigheter icke vore sena att försvara kronan, när dess rättigheter angrepes. Talaren Visste icke, hvad politisk tro Prinsessan Victoria hyser — ja, han ansåg henne för ung att hafva fattat någon bestämd politisk oöofvertygelse ; men tidig tillgifvenhet gjorde djupt intryck; och talaren hoppades, att hennes tänkesätt skulle taga sin anstrykning från det parti, som visat det lifligaste interesset för hennes rättigheter. (Skålen dracks med enthusiasm), 4:0 Hertigen af Sussex och det kungliga huset (partielt bifall ech rop af ingen Cumberland !Y. 3:o Ministeren! Talarep beklagade, att Lord John Russell och Sir John Hobhouse, ehuru bjudne, vårit förhindrade att komma. 6:o. ARMEEN OCH FLOTTAN. Ofverste Napier tackade... Han visste, att soldaten och medborgaren icke vore sbförenlige. Han påminde sig väl byggmästarens svar, då han fick förebråelser för sin låga undergifvenhet för Romerske Kejsaren Adrianus.: det går icke an att gräla med herrskaren öfver fyratio legioner. Lika litet ginge det an att gräla med sjelfva legionerna; talaren ville derfore icke falla in i samma fel, som åtskilliga andra officerare begått nyligen, då de ej blott sagt, hvad armcen tänker om vissa politiska frågor, utan äfven hvad armeen skulle göra i vissa förhållanden. Detta vore djerft; armegen, likasom andra menniskomassor, hade olika tänkesätt. Talaren för sin del trodde, att armeen aldrig skulle söka blanda sig i politiska frågor. Detta ville icke säga, att krigaren, såsom individu, ingen ting har att göra med politik. Mången hyste ett förvändt begrepp härom; man hade frågat talaren, huru han, soldaten, då han författat historien om kriget på halfön, vågat vidröra de dithörande politiska frågorna. Detta spörsmål gjordes stundom af oförstånd, men oftast af illparighet, ty det framställdes vida oftare af Tories än af annat folk. Desse var det, som oftast hotade med hvad soldater skulle göra mot inhemska fiender och förrädare; och dermed menade de alltid hvar och en, som, hk detta sällskap, arbetade på att få en ändamålsenlig och icke dyr styrelse. Det styng, som värst svider i deras bröst, vore dock styrelse för godt köp; ty om de hafva en stark naturlig kärlek för tyranni, hafva de ock en omåttlig kärlek för pengar. Nu är det soldatens — åtminstone den Engelske soldatens — pligt att handla och tänka så som andra medborgare; det är soldatens pligt att veta, om han är em fri man, som fäktar för uprätthållandet af fria institutioner, eller om han blott är en mördare. lejd att slagta eller slagtas. Det är den Engelske soldatens pligt att älska frihet, ty det stärker själen till ädelt mod; det är äfven hans pligt dtt vara bildad och bekannt med betydelsen af detta mod, att han må sky den vildsinthet, som vanärar den högtänkte, käcke nationalsoldaten och förvandlar honom till ett blodbefläckadt legohjon. Om soldaten icke känner och älskar välgärningarna af fria institutioner, om han icke känner och älskar den national-lycksalighet, som ligger i jemnlikheten af rättigheter, hur i Guds namn kan han då strida för nationens sak? Vill man påstå, att aflöningen skall lifva och uppehålla hans sinne under krigets alla mödor och umbäranden? An om den tröte? Om skillingen för dagen icke fölle ut? Skulle Englands krigsära bland folken vara ettljus och en lampa, som flämtade och slocknade, emedan den gyllene olja, som fordom underhöll henne, begynte tryta ? Sådant hade förhållandet aldrig varit och skulle aldrig blifva med engelske soldaten. Talaren bade sett månghundrade af dessa käcka män. med det mest oförfärade mod kämpa och uthärda under alla krigets fasor — P1 NN 2 1 sr MM oo mal.