Aftonbladet – 30 november 1835, sida 1

RR RER RR RR RR RR sellerna Lind, och Ficker. Man borde egentligen tillönska alla de unga konstnärerna, att de ej behöfde göra början. Lyckligtvis försvann räddslan något under fortsättningen, och alla fyra gjorde sin lärare heder innan slutet, ehuru man tydligt märkte att en fullkomlig säkerhet ej hann återkomma. Vi hörde mer än ensom med jnqvietude deltog isynnerhet för den interessanta Mamsell Westerdabl hvars timiditd gaf åt hennes uppsyn ett uttryck, afnästan lidande. Hr Bergs egen sköna och uttrycksfulla sång gjorde sin vanliga goda effekt. Vi skulle endast vilja yttra en önskan: . Det är bekant, att Hr Berg nästan aldrig höres mera gerna, än då han sjunger Svenska folkvisor eller andra smärre sånger, der han har ett enkelt thema att sjelf få behandla. Hvarföre låter då icke Hr Berg vid tillfällen sådana som dessa höra t. ex. några af Bellmans vackraste stycken, uti hvilkas utförande han säkert skulle vara oupphinnelig? Det skulle locka ännu flera åhorare, och kan väl omöjligen anses vara för simpelt, då Bellman är en så nationell skald, och dessutom har sin egen ärestod på Djurgården,