Aftonbladet – 28 november 1835, sida 3

(Insändt.) Ord till Suckvalsen. Valsens ljud med suckar blandas, Kärlek, kärlek blott de andas; ) Tyst var tyst, du arma hjerta, Ack, hon ej förstår din smärta! O, hvad qval du måste lida, Då hon, vid en annans sida, Sväfvar latt igenom salen, Hon, den skönaste på balen! Lycklig en gång jag mig vågade drömma; Lycklig? Ack, ödet ej så ville dömma, OO, jag kan dö, men jag kan icke glömma Henne, som glömde min kärlek och mig! Ack, jag hörde dig dock lofva Mig en herrlig, himmelsk gåfva, Som jag trodde kärlek vara; Det var stundens nycker bara! Ack, jag njöt en gång den lycka Att din ljufva hand få trycka — Trofast denna hand jag trodde, Och blott svek deri då bodde. Tonerna sorgligt och klagande ljuda. Tröst åt mitt sårade hjerta de bjuda — Att jag Så kunde en qvivna förguda? O, jag blott lider det straff, jag förtjent! IV —Tr.