Aftonbladet – 28 november 1835, sida 1

UTRIKES. Frankrike. Paris d. 3: Nov. 1835. Allmänna uppmärksamheten är i hög grad spänd på hvad Fieschi kan komma att uppenbara vid: den blifvande processen. Det säges att han ämnar kraftigt angripa republikanerne, och med förbittring förebrå dem, att de icke varit på sin post vid revyen d.. 28 Juli. Han skall i synnerhet hafva vidlyftigt ;yttrat sig öfver Cavaignac, och framställt sig sjelf såsom den: der frivilligt uppoffrat. sig för klubbarne, då: deremöt klubbarne utskickat honom såsom stå: ende i sold hos Hertiginnan af Berry. Pepin skall vara högst nedslagen. I trots af all hans politiska fanatism, brister honom helt och hållet moraliskt mod. Man försäkrar att han allsedan 1820 varit invecklad i alla folkrörelser i hufvudstaden, och fungerat såsom särskild agent för upploppen på den tiden då vallagen förändrades, och den dubbla rösträttigheien infördes. Emellertid var Pepin aldrig annat än ett instrument, och inpulsen fick han alltid utifrån. Af denna process kommer ingen annan frukt att hämtas, än en stor skandal, på hvars verkan allt år beräknadt med politisk klokhet. Morey, säges det, är näst Fieschi den mest komprometterade, emedan han under sjelfva mordgerningen befunnit sig i samma rum med honom. Att båda de mot den nuvarande dynastien fientligt sinnade partierne, i Schveitz och i Piemont, väntade någon våldsam kuppy synes vara säkert. Dock kan måhända icke heller detta tagas för så alldeles afgjordt; ty i så oroliga tider som våra, och vid så äfventyrligt invecklade förhållanden, äro hopens sinnen på förhand särdeles beredda på stora ogerningar. Långt innan mordet på Hinric IV, gingo de upphetsade fantasierne hafvande med :denna händelse, och likväl hade Ravaillac ingen medbrottsling; hans brott låg i tidens,anda. Detsamma kan sägas om mordet på Hertigen af Berry. Man anade någon förbrytelse då den gräsligt trädde i dagen, utan att man nånsin torde kunna påstå, att Louvel var en legd mördare ; allt stämplar honom till en fanatiker, som stod ensam. Sådant är icke förhållandet med Fieschi, som, enligt hvad alla partier hålla före, icke har det ringaste af fanatism, och hvars ogerning blott kan hafva sitt ursprung i någon gräslig förhoppning af ett eller annat slag. Detta oaktadt är så mycket sakert, att något betydande antal personer icke kunnat deltaga i denna komplott, i ett land sådant som Frankrike, emedan menniskornas fåfänga och deras lust att skryta är allt för stor, att man skulle kunna antaga, alt så många personer bibehållit en obrottslig tystnad. — Frankrike står ännu under inflytande af de sista fem årens upplopp;: hvilka väckt så stora farhågor -hos borgarklassen. På dessa farhågor stödjer thronen sin makt, mot dem kantra Thiers parti och oppositionen, genom dem vinner ministören fasthet, till dess det fortfarande fredslugnet och de spekulationer, åt hvilka borgarklassen med stor ifver öfverlemnar sig, oundvikligen framkallat tiden för en reaktion. Republikanerne, som lärt sig tålamod, och blott vilja åt Ludvig Filip, men icke fråga efter hans ministrar, vänta i framtiden ännu starkare konflikter mellan doktrinärerna och borgarklassen, i anseende till de förres aristokratiska tendenser ; men de önska aldeles icke, att Thiers parti eller oppusitionen måtte segra, emedan de veta att båda i närvarande stund icke skulle kunna hålla sig, i strid mot det allmänna tänkesättet; de önska fastmera att man måtte fortfara med det närvarande systemet, under förhoppning att detta system i tidens lopp på det högsta kommer att kompromettera sig. — Annu synes -detta icke alls vara fallet, emedan böjelsen för lugn ar öfvervägande hos massorne. — Republikanerne nära sin inre eld i stillhet; och vilja ull en början blott vara passiva åskådare af striden mellan kamrarne och pressen. Med spänd otå