Aftonbladet – 26 november 1835, sida 1

städer, dock länder staden till heder. Andra af stadens resp. borgerskap voro dock af annan åsigt och trodde, då bränvinsbränningen var tillåten, tagande i betraktande de intrader, som genom tillverkningens upplåtande kunde inbringas, att staden äfven deraf borde sig begagna utan, afseende till skenbara moraliska bevekelsegrunder. Dessa senares åsigter segrade dock ej, hvilket till någon del torde böra tillskrifvas det förhållande, att några af borgerskapet afhöllo sig från omröstning, sedan en af dem framställd fråga, att nemligen intraderne för upplåten bränvinsbrännings-rättighet borde anslås till understöd för fattigforsörjningen, af Magistraten förklarades icke kunna blifva en fråga för dagens odfverläggning. — YTt. Wijk yttrade sig med värma för sin sak, och rätt lyckligt; vi igenkände ock hos honom den consequens, som han alltid, äfven under riksdagen, visat till nykterhetens och, oskiljaktigt dermed,sedlighetens befrämjande. Ordet reform, så som det unföll honom, under anförahdet, gjorde på oss ett eget intryck, för hvilket vi icke kunna redogöra. — Öfver årsväxten i Bohus-Län har en dervarande ossesionat lemnat oss följande upplysningar: ?1834 års afkastnibg var till alla delar tillfredsställande för jordbrukaren. Detta års öfverstiger den dock i qvantitet, och visar en lika god qvalitet. Potates har icke varit så gifvande som man beräknade, ej eller har Rågen efter tröskningen gifvit dem påräknade afkastningen: men Hvete, Hafre, Korri, Årter och Bönor lemna måhända del öfver förra årets skörd; har vacker färg och befinnes äfven vigtigare. Linfrö har tilltagit betydligt i odling och, efter de pris som nu betalas, torde allmogen realisera 100,000 Rdr rgs, för en artikel, till hvilken för få år sedan ingen uppmärksamhet leriiiblles. Allmogens belägenhet i Bohus Län har tilltagit i oberoende och (comfort) beqvämlig utkomma, och skulle ännu märkbart förbättras, om bränvin mera sparsamt förtärdes och om större uppmärksamhet lemnades till allmänna undervisnings-anstalter eller folkskolor. (Götheb. H. o. S. tidn.)