Aftonbladet – 24 november 1835, sida 3

med staten, så oberoende och mägtig, med ett ord så skyddad, att dess första utmärkande drag är, såsom i England, fullkomlig liknöjdhet för folkets omdöme och tillgifvenhet. Med statens pligt att tillse, att väcktare finnas, torde insändaren mena dess pligt att tillse, det inga Pastorater få stå obesatta; ty en starkt skyddad kyrka tillser nog sjelf, att ingen får tillse något annat inom henne. Insändarens egentliga themaå: Statens ändamål, kan vida knapphändigare afhandlas. Detta är, säger han, dess medlemmars lycksalighet. Att han häruti har rätt, neka vi icke; men vi kunna icke undgå att anmärka, det aldrig någon sann sats blifvit så missförstådd och födt så mycket ondt. Detta har kommit deraf, alt få begripit satsens rätta tydning, som är att bereda menniskorna tillfälle att göra sig så lyckliga, som möjligt, och skydda dem under alla, för de öfriga oskadliga, bemodanden till detta ändamål; deremot har man i allmånhet gjort sig, eller genom tradition erhållit, ett begrepp om lycksalighet, och så har man velat tvinga alla andra att blifva lyckliga på det sättet och intet annat. I synnerhet hafva Kyrkor utmärkt sig genom dylika bemödanden.