Aftonbladet – 24 november 1835, sida 1

0 a Ra nn rna nn innehåll bidragit. STOCKHOLM den 24 November. Utländsk post ankom på f. m. med tidningar från, Paris af d. 11, från London afi:d. 13, samt från Hamburg af d. 17 dennes. EN Spanien. (Underrättelser till d::3 Nov.) Carlist-segren vid Vittoria håller på, enligt sämmanstämmande intyg från flera håll. och nästan ingen motsägelse från något, att upplösa sig uti — ingen seger. Officiella bladet (Gaceta) berättar förhållandet på följande sätt: D. 27 Oct., på marchen till Salvätierra, stötte Cordova på fienden och beredde sig genast till anfall. Fiendens förslag blefvo omintetgjorda, och 6:te lätta Infanteriregementet lyckades att intaga den sig anvisade ställning (2). Provincial-Jägare-bataljonen eröfrade slottet Guerara, under det Brigadieren Vigo tillbakaträngde fienden på venstra flygeln och tvang den att i oordning kasta sig in i Borundädalen, der rebellerpas hufvudstyrka stod. Generalen framryckte då; fienden sökte ännu en gång i stort antal att uppehålla honom, men förgäfves. Alla de af fienden uppkastade fältverk förstördes. Berättelse har äfven ingått om en, likaledes för Drottningens här glorrik affar d. 28, ehuru natten emellan d. 27 och 28 fienden fått en förstärkning af fem bataljoner. Vår förlust inskränker sig till 3 soldater af regementet Armansa och en jägare af reg. Alava. Fienden har förlorat icke mindre än 80 stupade, 400 blesserade och mer än 100 fångar. — Så rapporterar Cordova; och om man äfven skulle antaga, att hans egen förlust är uppgifven för liten eller fiendens för stor, torde det dock icke yvara troligt, att han vågat ljuga nog djerft, för att helt och hållet omvända förhållandet ; och således torde man, till Minervas och andras stora sorg och afsaknad, få antaga, att åtminstone seger å pretendentens sida är en af de vanliga parti-spekulationerna. Att verkligen någon fördel vunnits af Drottninningens troppar, kan man äfven sluta af Cordovas dagorder efteråt, deri han tackar sina soldater för deras tapperhet och oerhörda ansträngningar (13 timmars strid och 27 timmars häftig marsch), hvarigenom de på ett ärorikt sätt utplånat minnet af de förut på samma årsdag förolyckade träffningarne vid Alegria och Echevaria. Han kan väl icke hafva vågat, i fall af ett nederlag , säga dylikt åt dem, som varit närmaste vittnena dertill. Emellertid ser det väl icke heller ut som en afgjord seger å hans sida; åtminstone antydes ingen ting dylikt af följande uttryck i samma dagorder: I går hafven J gjort en 4 timmars marsch, utan att fien-: den, som stod eder i flanken och ryggen, någon enda gång vågade angripa eder. Dessa ord antyda ingalunda, att Cordova gjort, hvad som vanligen plägar följa på en seger, nemligen förföljt fienden. Franska tidningarne betrakta nu äfven drabbningarne den 27 och 28 såsom icke afgörande, men dock mera fördelaktiga för Christinos än Carlisterna. Hela tåget skulle blott hafva blifvit företaget för att draga Carlisternes uppmärksamhet från Bilbao, och ge de derstädes stationerade trupper Chvaribland Engelsmännen) tillfälle att förena sig med Cordova, hvilket ock, enligt några blad, skall hafva lyckats. En korrespondens-artikel från Bayonne berättar händelserna sålunda: Cordova hade den 27 gått mot Salvatierra, och på vägen dit mött och slagit en Carlist-korps. Natten hade han tillbragt i Salvatierra, der han besökt Carlisternas hospitaler, och så ömt behandlat de sjuke, att de begärt få gå in i Drottningens tjenst. På morgonen bröt han upp, för att gå tillbaka åt Vittoria, hvarvid: han medtog de sjuka och sårade , (af båda partierna), som kunde transporteras, äfvensom 100 stycken kläde, som han hittat i staden. På vägen föreföll ingen drabbning , endast obetydliga skärmytslingar, hvarvid Carlisterne genast veko och många af dem gingo öfver till Drottningens trupper. Om aftonen skedde ankomsten till Vittoria. D. 31 utryckte Cord. åter med en colonne åt Ochandiano. Han letade förgäfves efter Carlisterna och återkom till Vittoria d. 1 Nov.; och der var han d. 2, då man har sista underrättelsen om honom. — Om AngloChristinos (såsom de med Engelsmännen förenade corpserna kallas) och deras, redan nåmnda, marsch från Bilbao, berättas, att uttåget skett d. 31 Oct., under Evans, Espartero, Jauregui m. fl. I Bilbao lemnades blott 1800 man. Vågen togs åt Bal