Aftonbladet – 21 november 1835, sida 1

HHo—Ämrn—— nn un oswnn(ä— — —-jm — —hn pbbN lä —————— i0llalldOrdonnansofliceraren hos H. M. Konungen, Löjtnanten Leyonflychts rapport om de underrättelser han inhemtat angående eldsvådan i Söderhamn, förekommer i gårdagens Statstidning. De upplysningar den innehåller, äro följande: Natten mellan den 4 och 5 dennes, vid pass kl. 2, hade Majoren och Riddaren Gripenberg först varseblifvit elden å vinden till Enkefru Högbergs tvåvånings trädhus, beläget vid stadens Stora Gata och östra ändan af det Vestra qvarteret, som beboddes af Majoren. Uppväckt af eldens sprakning, hade han skyndat ut i förstugan, der han. möttes af lågorna från en brinnande trappa, hvilken, från den våning han bebodde, ledde längs husets större skorstenspipa till vinden. Få ögonblick härefter hade elden utbrutit genom taket, och med den hastighet spridt sig, att det endast med möda lyckades Major Gripenberg att, jemte något litet af penningar och papper, rädda sitt och sina anhörigas lif undan lågorna. Genom en tunn brädvägg, som skiljde vinden å detta och nästa hus tillhörigt Handlanden Edling, spridde sig elden till sistnämnde hus, och vidare tvers öfver gatan, till Handlanden Häggbergs och Apotekaren. Lehmans gårdar; oaktadt, genast efter eldens utbrott genom det första husets tak, eldsignalen sammankallat stadens Autoriteter och en talrik folkmängd, samt stadens 4 sprutor blifvit hemtade från det ej aflägsna spruthuset och genast satta i verksamhet, hvartill vattentillgång, genom närheten af stadens å, ej saknades. Men genom den menliga omständighet, att husen, tätt sammanbyggda vid trånga gator, samt alla af träd, ej lemnade tillräckligt utrymme vid släckningsarbetet, eller tillräcklig tid dertll genom den hastighet, hvarmed det ena huset efter det andra antändes; så kunde man, oaktadt ännu 4 stycken sprutor från landsbyggden tillkommut, ej hindra eldens vidare härjning österut längs Storgatan, der den dock slutligen dämpades vid den såkallade Klosdemsbäcken, efter att likväl förut hafva antändt en större och trenne mindre öfver stadens å anlagde broar, och derigenom spridt elden till den på andra, eller norra sidan af nämnde a, och tätt intill densamma belägna rad af hus, hvarifrån elden varit nära att äfven antända stadens Rådhus jemte öfriga vid stora torget belägna byggnader. Genom eldens utestängande härifrån och dess nyssnämde dämpande vid Klosdemsbäcken, samt de närmast vester om Fru Högbergs hus belägna gårdars skyddande för elden, räddades likväl den öfriga och betydligare delen af steden äfvensom de vid östra ändan af de numera nedbrände tomter liggande sädesmagasiner. Från södra sidan af Storgatan hade under allt detta elden spridt sig till den söder om belägna trånga Berggatan, der den, efter att hafva lagt i åska der belägna bebyggda tomter, stannade nära det vid södra ändan af staden varande berg. På sådant sätt blef, :efter åtta timmars förlopp från eldens första utbrott, den mellersta af stadens söder om ån liggande och bäst byggdå trakt lagd i aska. Antalet af nedbrände gårdar stiger till 48, häribland inberäknadt Pastorsbostället.! Af nämnde antal voro 22 brandförsäkrade och 43 bebodda. Vid anställd undersökning rörande cidens uppkomst! har ej kunnat upptäckas, att någon ovarsamhet härtill va—rit vållande, utan förmodas densamma hafva härrört af någon dold remna i muren till den stora skorstenspipan, som gått genom vinden i det hus, tillhörigt Fru