2 — — an — — — Honom handlar jag aldrig med ord, skrift eller germng. Hvad åter förmågan eller hväd jag kan heträffar, så är den ganska problematisk om ej något ännu sämre. Tit: vet så väl som jag och otaliga andra, att jag sällan haft den lyckan att behaga Riksens Ständer. TI närvarande fall skulle det desutom fordras, för att handla med eftertryck för det liberala i financerna, att vara hvad man kallar penningekarl, det jag aldrig kan blifva; och detförutan blir man ansedd såsom partisk och derigenom vanmäktig för allmän frälsning. I Stockholm står ett Judeoch procentare förbund i gevär mot landtmannens trefnad och näringarnes framgång, och detta förbund är mägtigare och djerfvare än kanske någon vet. Skapa först ytterlig förlägenhet och allmänt missnöje, så: går det öfriga. af sig sjelf. Jag vill minnas att vi sett något sådäånt i Historien. Den treflige och sysselsatte medborgaren är en lugn varelse : och håtar som han bör all förändring. RSS SE I såmmanhang härmed och vid,början af den Riksdag då man ville hafva honom frani, skref han nyss efter A:r.ders Danielssons hälsningstal om skatternas ned-: sättning till mig,. som då vistades vid Riksdagen: , Om jag vore i Stockholm och kände Anders Danielsson skulle jag, under förutsättning att han år en redlig, för Sverge i det hela nitälskande man, fråga honom enkelt och ända fram om han verkhgen tror 71:o Att en äfven klok, billig och väl afpassad nedsät: ning i skatterna ! svarar i värde mot en liflig. produktiv näringsrörelse med förlag, afsättning och gränslöst utrymme; en sådan nemligen, som skulle gifva Sverge tredubblad förmåga att bära nödvändiga af behofpet påkallade skauer? 2:o Ått en stat, som ligger emellan Ryssland och Danmark, bör minska det reella 7i! sitt försvar, som i min tanka kunde och borde öfördubblas, ull förkofran och utan tyngd för inneyånarne? Vid denna sista fråga tänker jag på Sverge 7i det hela och på Sverges allmoge enskilt, likasom jag åren 1808 och 1809 tänkte på Finland, och hvars : ullstånd grämer mig än i dag. Riksförsvarets : kostPnad bör bestämmas till högsta fullständighet; en balft eller. mindre försvarad — nation — ( Bedröfligt att vara medlem af en sådan!) ; är värd intet annat, än myndig utländsk wmflytelse; våldföring, inkräktning. Den borde utesluta ordet sjelfständighet ur sitt språk. Skatternas nedsättning är en liten angelägenhet, jemförd med den största, att genom näringarnes tillväxt gifva nationen förmåga, att bära mångdubblade bördor, för wvigtiga, sanna ändamål. Se ?der min trosbekännelse.? Beträffande den smädande Insandarens anmärkning öfver Adlers sparres emottagande af Blåa handet, Exellencetiteln m. m. såsom icke motsvarande det yttrade föraktet för ståt, flärd och skrytsam glans, så vore derpå åtskilligt att Svara; men man låter äfven här hans egna ord tala i bref, dateradt den 18 Juni 1823. — — — Ett bref säger att Landtmarskalken i rappet blir PEcxelens och ärdet väl zsåledes redan. Det är som .det bör vara, då deremot en seigneurial fattigdom är nästan det löjligaste jag känner. En halfförmögen torpare är en vida sällare och aktningsvärdare varelse. Jag yttrade, denna öfvertygelse tull höger. och vänster när mitt Blåa band var i antågande, och Gustaf La-. ?gerbjelke kan intyga huru ofta och i hvilka termer jag Vundatibad mig det Gula 1809. De öfriga härligheterna kommo mig oförmodadt på, halsen genom ömma Pyerksamma vänners åtgärd. 2lvar och en har sitt öde. ) D ) Häraf synes att. Grefve Adiersparres yttrande om ståt, färd och skrytsäm glans, egöntligen) hade afstende på sådane förhållarden, hvilka bero af menniskan sjelf alt bestämma, icke i vägrandet af inom landet antagna utmärkelser för förtjenst emot fäderneslandet; men såg lan Adlersparre Mid: sina enkla måltider, dag man honom i sin lilla kammare på -Gustafsvik, i becksömsstöflor och lappad surtout, så vittnade detta hvardagslif, som utgjorde hans. högsta sällhet (så vida : något yttre kan vittna om .menniskans inre värde) att han bar dept förakt. för ståt, flärd och skrytsam glans. i Insändaren klandrar äfven sått) Adlersparre efter intå-get i Stockholm 1809 tog logis vid ett torg, med! högvakt!ioch kanoner med ! brinnabde lunta? Detta gjorde! han;; för att: hålla Gustafvianerna i ordning, och det var måhändå, af detta skäl, som röken ; et: luntan svärat insändaren. L sola soj då Jäg;malkas ni:det!ömtåligaste. af hela; detta änine trefve Adlersparres föreskrift, att Prins: Carl Au?