Aftonbladet – 19 november 1835, sida 2

sätt äro Ständernas ensak; att den paralella uppställning mellan den nya och gamla lagen m. m., som de ansett erforderlig for att lätta det påföljande arbetet. endast derföre blifvit öfverlemnadt åt en serskild kommittd, emedan Ståndernas eget LagUtskott ej kunde medhinna det ; och att således sjelfva denna kommitte i det hela icke är att anse för annat än ett slags Utskott, så var väl ingenting billigare, än att Ständerna sjelfva fingo föreslå eller yttra sin önskan i afseende på ledamöterne, som skulle verkställa den förberedande åtgärden. Om, säga vi, Insändaren öfvertänkt detta, innan han satte pennan på papperet, så hade han icke på detta sätt hoprört begreppet af en yttrad önskan med det af en styrelseeller verkställighetsåtgärd, eller hållit tal om något imtrång. Hvad för öfrigt sjelfva hufvudsaken, eller tendensen i den nya kommitteens tillsättande beträffar, så har Insändaren framställt det såsom ett bevis på styrelsens oväld, att personer af olika tänkesätt angående Lagkommitteens arbete blifvit sammanförda, och frågat på hvilkendera sidan största garantien för kommitterades oväld står att igenfinna, antingen å Ständernas, i deras predilektionw för den förra komittcens ledamöter, eller å Regeringens, som, till säkerhet för de nya lagforslagen, att icke kunna hvarken undangommas eller oanmärkt framställas i en origtig dag, insatt en af förra kommutteens ledamöter, men till de båda andra rummen förordnat andre lagfarne män? Det är möjligt, äfven troligt, att en välmenande syftning till oväld, såsom Ins. här framställer, verkligen legat till. grund för komitteens väljande. ..Det är också samma argument, som ofta:blifvit användt i frågan om administrationer emot dem som yrkat en ansvarig ministerstyrelse i landet... Men det är gifvet, att likasom en styrelse, om den vill åstadkomma något helt och systematiskt, måste utgå från vissa hufvudprinciper :och genomföra dem i hela statsbestyret, hvilket alldeles icke hindrar samma styrelse, om den är klok, att inse, och afväga de olägenheter som kunna möta planernas utförande, samt att det just är saknaden af sådana ledande grundsatser, eller det slags oväld Insändaren omtalar, som slutl gen måste göra att allt stadnar i det provisoriska skick som uppenbaras hvart man kastar ögat omkring sig; likaså måste händelsen äfven vara med det nu ifrågavarande granskningsarbetet, att genom ledamöternas splittrade åsigter det hela till slut hvarken blir hackadt eller malet. Den predilection Ständerna enligt Ins:s ord, yttrat för den gamla komittcens leda möter, och hvartil lde hade full rättighet, visar att de uppfattat nödvändigheten att gå så tillväga, som vi här angifvit; och att deras önskan ej blifvit följd, utan andra ledamöter valde, med serskild uppoffring ör Statsverket bevisar blott att en reaktion tyvärr gjort sig: gällande emot dem. Sjelfva förebråelsen att någon orättvis insinuation blifvit gjord emot Frih, Boije är för öfrigt tillräckligt vederlagd endast af den omståndigheten, att Hr Frih. sjelf vid många tillfällen ganska högtidligt erkänt sigj vara en ifrig motståndare till alla de liberalare och reformerande hufvudprincipernai den nya civillagen, såväl i afseende på rättsförhållandena man och man emellan, som. sjelfva rättegångssättet; hvarom Friherren icke en utan hundrade gånger med :sin kända qvickhet och behändighet parlerat på Riddarhuset. Hela nyckeln till gåtan och upplösningen af :ordsvallet ligger deri, att oaktadt allt hvad man mockerar sig öfver opinionen för dagen, skåms man likväl tillräckligt för den, för att vilja öppet säga: Jag vill streta baklänges så länge jag kan; emedån man vet att detta ogillas af den stora mängdens opinion; och häraf alla —— den komit, som har att värkställa en, af sista Riksens Ständer, begärd beredning, åt kommande Ständers slutliga pröfning af förslagen till ny Civiloch Crimiwal-lag; inlåter jag mig icke i annat svaromål, än den förklaring, att, så vördnadsfullt jag skall emottaga det omdöme, som en rättvis allmänhet varder gifvande, sedan något arbete hinner, att, af komiteen åstadkommas, och från trycket utgifvas; så litet oroas jag a. hvilket oblidt omdöme, som, därförinnan, d. v. s. i otid, kan bearbetas, af en Tidningsredaktion, hvars beställsamhet, att ofta, och, nästan altid sargande, framställa mitt namn, icke heller torde hafva alldeles: undfallit allmänhetens uppmärksams het. Men däremot tror jag mig böra undanrödja en osanning, som samma Aftonblads underrättelse tillika utsprider; och jag får alltså härmed tillkännagifva, att jag alldrig deltagit och aldrig kommer att deltaga uti redaktionsbestyr af någon Tidning; et bestyr, hvarifrån den sig så kallade Liberala pressen längesedan, i mitt omdöme, borttagit allt värde.) Stockholm d. 19 November 1835DL udvig Johansson Boye. Mm AR Tr LP Ls a? mt LA dat Vill ora