Aftonbladet – 18 november 1835, sida 2

Ty värr frukta vi, att denna farhåga ej varit ogrundad. Enligt Statstidningens tillkännagifvande bar den nya kommittgen nu blifvit utsedd. Endast en af den gamla lagkommittcens ledamöter, nemligen Advokat-fiskalen Pehr Staaf är deruti bibehållen och har fått till kolleger Revisionssckreteraren Friherre Ludvig Johansson Boye och Häradshöfdingen Lagmannen Paul Norin. Om Hr Lagmannen Norin känna vi ingenting annat, än efter sägen, att han skall vara en driftig domare. Hvad åter Friherre Boye beträffar, så lär det icke vara någon af våra läsare obekant, att han var de s. k. gubbarnas och i allmänhet regeringens egentliga stödjepelare på riddarhuset under sistlidue riksdag, som alltid måste fram vid kinkiga tillfällen, och derföre äfven en stor favorit hos Nyare Argus, hvilken med en så vältalig cmfasis beskref och upphöjde den lille aldrige mannen säsom ett lysande wuudantag från det öfriga riddarhuset, men i synnerhet ifrån oppositionen derstådes. Vi äro nu, och säkert många med oss, nyfikne på de blifvande uttrycken af Argi glädje öfver den skedda npominationen. Beklagligtvis kommer nämnde Redaktion här i ett litet dilemma med de önskningar, den förut framställt i afseende på Hr Richert. Vi slå dock nästan vad, att tankan på den sednare nu blir öfvergifven. Allt hvad vi för egen del kunna säga, är, att om någon för tolf eller femton år sedan på skämt hade velat yttra, att Friherre Boye vore i fråga tll en sådan plats, så hade hela verlden enstämmigt svarat, att sådant vore alldeles omöjligt. Om vi böra tro Dagligt Allehanda, så vore det icke nog med Friherre Boijes utnämnande till ledamot i kommitcen. Det bästa skulle ännu återstå, nemligen att Häradshöfdingen von Strussenfelt skulle bli dess sekreterare. De, som under sista riksdag hade tillfälle att åhöra den färdighet, hvarmed Hr von Strussenfelt vid flera tillfällen kunde utantill citera några utaf akademiska köollegier, och dessutom ur flere absolutistiske författare i juridiken — ehuru han en gång på ett så eclatant sätt råkade blifva vederlagd af Grefve Björnstjerna, som icke är jurist ex professo, äfvensom af flera andra ledamöter, lära finna, det mycket är att hoppas af kommitcens arbeten, om det verkligen lyckas att få en sådan sekreterare; helst som Hr. von S. äger ett kraftigt biträde att tillgå, af det slag som Kellgren angfver uti den bekanta sentensen: Att förtrösta på sig sig sjelf, är att fördubbla sin förmåga. För öfrigt berättas det, vi veta icke huru tillförlitligt, att uu Friherre Boyes utnämnande till Ledamot i Kommittcen äfven skulle ingå ett särskildt ändamål, nemligen att Friherrn genom sin flyttning till hufvudstaden skulle sättas i tillfalle att deltaga i redaktionen af Statstidningen, såsom ett slags andre Direktör.