Äter ett ord om behofvet af en s. k. skillingspost för Hufvudstaden och dess grannskap. För omkring ett år sedan infördes i detta Blad en artikel med öfverskrift: Om en för Hufvudstaden behöjflig kommunikation. Denna artikel åsyftade att fästa uppmärksamheten på så väl de högst inskränkta kommunikationsmedel, som enligt nu gällande postförfattningar finnas i Stockholm, som den mycket ojemna fördelningen äfven af denna Inrättnings nuvarande beqvämligheter och fördelar öfver hufvudstadens aflägsnare trakter, — och slutligen en beskrifning på de mest tillgängliga och annorstädes allmänt antagna medel, som finnas till afhjelpande af denna brist. — I detta de skyndsamma kommunikationernes tide hvarf, då inrättningar af blott administratif beskaffenhet nästan på alla andra ställen antaga karakteren af ett machineris hastighet; då tidsbesparing erkännes utgöra en Nationalrikedom, och då andra nationer, mera hushållsaktiga dermed än vi, med ilande fart hinna förbi oss i administratif och kommerciel förkofran, — skulle troligen frågan om beredande af sådana nya fördelar på intet annat ställe i Europa blifvit så likgiltigt emottagna af dem, som deraf skulle skörda de största fördelar, vi mena allmänheten sjelf. — Samma olä genheter i postväsendet, som då allmänt erkändes, och hvilka måste ökas, i samma förhållande som trafiken tilltager genom andra ökade kommunikationer, äro ån-, nu icke allenast oafhjelpta af vederbörande auktoriteter, utan ock helt och hållet obemärkta af allmänheten. — Det är likväl så i ögonen fallande, hvilka stora fördelar i tidsbesparing, det skulle medföra, att kunna för 2 skillingar bko få ett bref till andra ändan af staden och hafva svar derpå inom några timmar emot att behöfva sjelf borttaga kanske lika många timmar, med ett besök eller skicka en tjenare, som, utom tiden, säkert nöter skor för denna summa, att något tvifvel öfver nyttan för det allmänna lika litet synes kunna uppkomma, som någon farhåga att det ej skulle bära sig. Och månne man då icke med skäl kan fråga: medan andra länder så hastigt gå framåt i dylika inrättningar under folkens och Styrelsernas gemensamt fostrande vård, skola vi icke kunna följa dem, åtminstone på ett ödmjukt afstånd? och då vi sett, att enskilda associationer i år börjat inrätta telegrafförbindelse mellan London och Paris, skulle vi icke en gång kunna tillvägabringa en :skillingspost i den Svenska Hufvudstaden? Skulle deticke vara skäl att anlita petitionsvagen till Regeringen, för att erhålla några af de mest behöfliga, lättast verkställbara och annorstades såsom absoluta nödvändigheter ansedda förbättringar i en så vigtig gren af förvaltningen? — Vid den tiden, då ifrågavarande artikel utkom, voro några enfaldiga rykten gängse, att några bland styrelsens medlemmar skulle frukta, det en så beskaffad komunikation, som medelst den föreslagna skillings-posten här i hufvudstaden afsågs, kunde möjligen begagnas till kringspridande af revolutionära grundsatser och göra Stockholm till en bränpunkt för skandinavisk radikalism. — Det är svårt att numera gissa, bland hvilken klass af skuggrädda välmenande personer ett sådant hjernspöke haft sin upprinnelse; — men det var utan tvifvel i hög grad orättvist att tillskrifva en så upplyst regering som vår en så barnslig farbåga, så mycket mer då man besinnar, med hvilken upprigtg och outtrötlig verksamhet den embetsman, som står i spetsen för postväsendet, alltid, ehuru utan framgång, bemödat sig att bringa tull mognad den föreslagna ångbåtsförbindelsen med England, och den beredvillighet, hvarmed han oafbrutet lyssnar till planer, hvilkas utförande väl för ögonblicket kunnat vara förknippadt med kostnad, men som påtaghgen åsyftat en verklig och varaktig nytta. Vi hoppas också, att han med samma värma omfattar inrättandet af en sådan budskickningspost inom hufvudstaden, blott allmänheten sjelf börjar inse den fördel som deraf, är att hemta. ) En annan omständighet, som har sammanhang med ofvanstående ämne, och som skulle lända till stor båtnad i afseende på tidsbesparing, vore om här, DE. Danse Ach Fan 1 FP Tr os a få IT )