stadt af Parlamentet. I följd häraf hade borgerskapet i London uppdragit Hr Salomons en Sheriffs hederstjenst, och densamme smickrar sig med, att H. K. H., hvilken i så många år utmärkt sig genom sina ädla bemödanden att förskaffa Brittiska Kronans undersåtare lika rättigheter utan afseende på trosbekännelsen, skall med den höga sanctionen afsin närvaro hedra installationsmiddagen, hvilken denna gång af religiösa grunder och till befordrande af liberalare åsigter blifvit föranstaltad, icke endast som en vanl:g högtidlighet, utan äfven till firande af den harmoniska öfverensstämmelsen mellan lagstiftningen, stadens korporation och folket, i afseende på afskaffandet af religiöst tvång. MHärpå gaf H. K. H följande, af Morning-Herald meddelade svar, dateradt Kensington-palats, d. 23 sistl. månad : Mine Herrar! Jag har erhållit de nyvalde Sheriffernes för London och Middlesex invitations-kort till eder installations-middag d. 30 Sept. Med uppriktig saknad känner jag mig tvungen, att icke kanna efterkomma ett så ärofullt bevis af eder aktnivg för min person. Den olyckliga sjukdom, af hvilken min syn för närvarande lider, sätter mig alldeles ur stånd att bevista en offentlig högtidlighet. De nyvalde Sherifferne behagade derföre inse, att ingen annan omständighet, än kroppsligt illamående. hade kunnat förhindra mig att iakttaga tillfället, som eder godhet erbjudit mig, för att särskilt uttrycka de känslor af bifall, med hvilka jag har läst eder förträffliga skrifvelse. Det skulle hafva varit min största tillfredsställe att kunna deltaga i firandet af en tilldragelse, hvilken, genom sin speciella tendens, är ämnad att stärka och föröka hvarje individs välvillig kesätt för vårt gemensamma fädernesland, att befordra Statens bästa interessen. Mina äsigter beträffande den stora fråga, hvilken de 30 sista veckorna på olika sidor tagit lagstiftningens uppmärksamhet i anspråk, äro väl bekante. De äro icke öfvyerilningens verk, utan resultatet af mogen öfverläggning, och jag har derföre antagit dem, emedan de efter min öfvertygelse sammanstämma med de grundsatser, på hvilka brittiska konsti-. tutionen hvilar: en konstitution, som jag längesedan lärde vörda såsom förträfflig i theorien, och om hvilken jag kände mig öfvertygad, att den med motsvarande symetri låter använda sig i praktiken: När 17:de århundradets statsmän tilläto vissa strafflagar och inskränkte samvetsfriheten i detta land, handlade de ostridigt efter sin åsigt visligen, och kun de-möjligtvis rättfärdigas genom den tidens utomorde ntliga omständigheter... Men borde man antaga, att en inskränkningslag ännu skulle äga kraft, sedan nödvändigheten, hvilken ga täninfört densamma, icke längre existerar? Detta var ty värr händelsen, och det fanns, som jag med smärta får tillstå, män, hvilka, trotsande det liberalare och mera förbättrade tänkesätt, som mer och mer utbreder sig i landet, egde tillräcklig makt att upprätthålla och styrka längesedan försvunna -tiders trånghjertåde åsigter och gamla fördomar. Lyckligtvis har det bli:vit oss förunnadt att upplefva upphörandet af de fleste af dessa antisociala, och jag tör med rätta tillägga, antikristliga begrepp: jag säger deras upphörande, så vida detta stora lands regering har del deri. I afseende på yttrandet af edra åsigter öfver dessa vigtiga punkter har jag uttalat mitt bifall. Jagär likväl icke känslolös för det gynnande sätt, hvarpå ni omnämnt mitt offentliga förfarande. Näst sitt eget samvetes vittnesbörd måste medborgares bifall för hvar och en vara det mest glädjande. Varen derföre öfvertygade, att jag djupt känner värdet af den mig visade artighet. Jag kan icke sluta mitt bref, utan att be er framföra, i synnerhet för Hr Sheriff Salomons, min varmaste lyckönskan till uppnåendet af den höga borgerliga -hedersplats, hvilket varit föremålet för hans rättvisa bemoödaände. Att han måtte fullgöra sitt Sheriff-embetes pligter till sin egen tillfredsställese, är min hjertligaste och upprigtigaste önskan. Under det jag å nyo beklagar, att vid detta högst interessanta tillfälle icke kumna vara personligen närvarande och ett vittne till den religiösa: och borgerliga frihetens triumf, förblifver jag, mina Hrr, Eder c. Augustus. Ett bref från New-York. af den 14 Sevntembher. lem