hvilka nödvändigt tillhöra den Amerikanska medborgaren. Vi hafva ingenting att anmärka angående den bestämda tid, som fordras för emigrantens naturalisering; fem år äro under gynnande omständigheter måhända fullt tillräckliga. Men hvad vi beklaga, år att inga medel blifvit begagnade för att göra denna mellantid till hvad den är ämnad att vara, en beredelseperiod, utan att emigranten, efter att ha tillbragt dessa år utan sysselsättning, undervisning, uppmuntran, omsider beklädes med medborgarskapets vigtiga ansvarighet, innan ännu något verkligt steg blifvit taget till försäkrandet af hans grundsatser, eller befästandet af hans tillgifvenbet och böjelser. Vår statsinrättning är häri bristfällig. Den obildade emigranten, som icke ser längt framför sig, borde betraktas såsom en pupill, för hvars uppfostran till en klok och dygdig medborgare vi hafva fem år för oss, Om vi i betydligare mån underlåta att se till hans behof, fylla hans brister, och upplysa honom, må vi vänta oss, att en gång sjelfva få tömma vår kalk i rågadt mått, och att samma saga på sidstone kommer att sjungas om utgången af vår samhällsinrättning, som blifvit skrifven om Roms: Den söndrade staten bildade icke mera ett stort helt, och då man icke var medborgare deri mer än genom ett slags fiktion, hade man ej mera samma fosterlandskärlek, och de Romerska tänkesätten voro sim kos.