Aftonbladet – 13 november 1835, sida 3

ett fritt och på ullgangar ingenung mindre än utblottadt land stå till ens tjenst. Det ges hundradetals af andra, som årligen inflytta till förenta Staternas republik, hvilka under enahanda politiska inflytelser med dem, som hvad Irland beträffar verka , så ingripande, lifvit bragte i samma läge af obenägenhet och oanvändbarhet till hvilken gren som helst af verksam och ihärdig industri. I dylhka emigranters belägenhet är någonting mer erforderligt, än blotta undanrödjandet af de lagliga hinder, som härstädes hittils legat dem i vägen för vinnande af egande rått och oberoende. Begäret att erhålla dessa fördelar är icke nödvändigt en följd af en upplifvad naturlig skicklighet att handhafva dem ; vi måste på något sätt se till att ingifva emigranten en känsla af eget värde, hvarförutan han icke kan fatta mod till en framtid af sjelfförsakelse och oaflåtlig ansträngning. Det är nödvändigt att inplanta hos honom en smak för de många slag af tillfredsställelse och belöningar i lifvet, för hvilka han hittils varit främmande, och utvidga verkningskretsen för hans system utöfver blotta underhållandet af en sorglös, men osäker existens. Utan denna föregående disciplin, skall en ökad lätthet för honom att uppfylla sina behof, långt ifrån att gfva en eggelse till ökad verksamhet, tvärtom väcka en ännu större håg efter ett vekligt och sysslolöst lefnadssätt. Vi tala i detta ämne icke blott med fördragsamhet, ihågkommande att äfven våra förfäder sjelfva en gång voro främlingar i landet, utan med en djup känsla af tacksamhet emcet dem, som sålunda, tid efter annan, göra vårt land den äran att få lemna en tillflyktsort för sådana, som genom orättvisa lagar och inrättningar blifvit beröfvade hus och hem. Vi kunna icke glömma att Amerika på detta sätt tillegnat sig en Hampden och en Burkes dygder och talanger. Med dylika anledningar till erkänsla, böra vi icke förmodas hysa någon afsigt att göra en nyckfull och mindre oväldig åtskilnad bland de olika föremålen för en mnationalisering här i landet. Men det bör icke fördöljas, att någon åtskilnad dock är på sitt ställe, och vi kunna icke återhålla den öfvertygelsen, att ett förhållande inträdt i de båda kontinenternas belägenhet, som gör försigtighet till en viss grad nödvändig hos den ena, för att denna må satta sig sjelf i värn mot ett farligt inflytande från den andra. De betraktelser, vi ofvanför anställt, afse de vanhga förhållanderna mellan Europa och Amerika, men om vi icke blifvit bedragne af mångfaldiga vittnesbörd från olika och opartiska källor, har redan ett aldeles nyts slags emigration, utan :exempel i folkens historia, och som icke kan innefattas under ett resonnemang i allmänhet öfver detta ämne, begynt sina vandringar i massa till våra kuster. Englands fattighus och kyrkoförsamlingar, ur stånd att längre bära den armodets tunga, som ett system af både till idde och administration lika tadelvärda fattiglagar, i förening med olägenheterna af en stegrad population och en till onaturlighet uppdrifven industri, kastat landet på halsen, hafva nemligen för afsigt att öfverlåta en del af denna börda åt Förenta Staternas barmhertighet. Det är icke nog med att Australien måste mottaga Englands alla brottslingar i sina straffkolonier; det ser ut som vore det stora konungariket likaledes i behof åf, att ett slags fattigkoloni öppnades i Amerika för hennes tiggare. Medan deras egna församlingar med den oroligaste misstänksamhet bevaka hvart smyghål, hvarigenom de möjligen skulie bli hemsökta med en tillökning på deras egen oundvikliga lott af det onda, och medan den behöfvande och husvilla Britten knappast tillåtes passera den omärkliga gränsen mellan Cornwall och Devonskhire eller Durham och Yorkshire, aktar man sålunda icke för rof, att transportera hela skeppslaster sådana tiggare och landstrykare öfver oceanep, och öfvergifva dem alla utan hjelp och bistånd på den unga republikens emråde. Att sådant verkligen blifvit verkställdt lider ingen tvifvel, och vi hafva längesen fått mer än en vink om att denna prakuk hölle på att ordentligt utbilda sig till system, samt omfattades och påtänktes af flera församlingar och grefskap i England. På samma gång således, som innevånarnei Storbritannien sjelfva såsom vi sett utbrista i exklamationer emot Irländarnes inflyttningar dit; emigranter, som åtminstone äro fysiskt i stånd att arbeta, göra de sig icke samvete af att skjuta ifrån sig en ovedersägligen långt mera bjelplös och vådlig befolkning på en-ung nation, som redan förut har att kämpa mot alla de svårigheter och bryderier, hvilka vidlåda en yngre statsförfattning. Att det onda, hvaröfver vi sålunda uttrycka vårt bekymmer, icke är någontuog vanligt, kan hvar och öfvertygas som betraktar fattigdomens verkliga höjd i Storbritannien för närvarande. På en befolkning af 12,300,000 ? . LÄ I Po EVE Et I