Sida — och det är häri, man upptäcker det stora förslagets svaga sida: att nemligen för framtiden bereda konsumenternas träldom -under produktions-intressena och under konstlade näringars förvärfvade privilegier födde och underhållne under förbuds-systemets skydd. Preussen — åtager sig uppbörden och fördelningen at alla tullinkomsterna: Det är troligt, att denna makt i derigenom åsyftat, att med sina tulltjenstemän omringa hela förbundets gränsor. Detta är början till ett militäriskt besättande af gränsorna och mmnebär ett intrång på de smärre staternas sjelfständighet, som borde förskräckt dem, om icke de redan ingått på de stora ofler som riksdagen i Frankfurt pålagt dem. Preussiska tulltariffen bhr hela förbundets. Denna tariff, införd år 1819, fastän den förkastar det totala förbudssystemet och affekterar ett slags moderation af tullafgifterna efter varuvärdena, som icke få öfvergå 10 procent, är emedlertid alltför hög för de importartiklar, hvilka taxeras efter vigt. De Engelska tidningarna förutse redan, att detta system kommer att minska Englands export på Tyskland, och beräkna denna minskning till omkring 13 mill. pund sterling. Detta är en löjlig häpenhet, ty konsumtionen för 25 millioner menniskor låter ej styra sig, som om man ordnade för ett hushåll. För öfrigt torde England nog hafva anledningar att försvara sina intressen, fastän vi just ej för det närvarande inse, hvad den ännu kan göra emot detta. förbunds grundläggning. Då England hade i sin sold de af henne mot Frankrike och revolutionen uppviglade Konungarne, var hon i allt en absolut herre, i politik, industri, handel; hon betalte regeringarne och regeringarne sålde folken. Nu — äro räkningarne svårare att uppgöra. England har blifvit återfördt till vilkoren för det goda köpet, allmän täflan; men hon har imedlertid en stor fördel — af sina rika resurser och sina framsteg, för att ännu i lång tid draga största fördelen af denna ställning, som är gemensam för alla nationer, hvilka ega ett öfverflöd af produkter. De mått och steg som Preussen, medelst förbundets bestånd, kan i tullväg taga emot England; äro dessutom endast repressalier — Redan i 25 år har England belagt med ofantliga afgifter, allt byggnadsvirke från Ostersjön. Dessa afgifter hafva först uppkommit för att gynna Canada, och emedan de tycktes vara mindre svåora, då kriget och kontinental-systemet plågade Nordens brädoch timmer-handel. Sedan hafva de bibehållits såsom en inkomstkälla, och ännu bibehållas de för ait ej påskynda Canadas afsöndring, hvilket land numera endast vidhänger moderlandet medelst svaga band. Dessa afgifter hafva varit så tunga, att man till och med sett fartyg från Memel anlöpa Canada, för att få der ombyta naturen af sin last, och sedan till England :nföra Nordens träd, såsom en Engelsk kolonial-produkt. En annan, icke mindre vigtig, konsideration har vållat, att Englands spannmålslagar hindrat utländsk spannmålsinförsel. Det är likväl på förändringar i dessa förhållanden, som vilkoren måste grundas för en öfverenskommelse emellan England och det Tyska handelsförbundet. ) Genom denna vigtberäkning, som är hufvudsakliga grunden för Preusiska tulltaxan, uppgå i sjefva verket tullafgifterna på en mängd varor till 25 proc. af värdet. Men hvad är väl detta emot den Svenska tulltaxan, der, utom de talrika förbuden, flere vigtiga artiklar bland dem, som äro tillåtne och som tillhöra till och med serskilda handelsgrenar , kufina uppgå till 100 och ända till 200 procent af varans värde i tullafgift. ee mA