en blandning af sanna och falska uppgifter forekomma om den Preussiska statsekonomien, ger oss anledning att utbedja oss läsarens uppmärksamhet för en framställning i detta ämne; grundad på tillförlitliga upplysningar, hemtade från ett utländskt blad, och hvarvid vi tilhka begagna tillfället att framställa de åsigter, under hvilka man i vår tankarätteligen bör betrakta Englands merkantila förhållande till kontinenten. DET PREUSSISKA TULLFORBUNDET. Det Preussiska handelsförbundet innefattar : Preussen med en befolkning af 13,250,000. personer. Bayern : . -4,300,000. —--Wärtemberg -1,700,000. — — Saxen . . . 1,600,000. — — Hertigdömet Bayern . . . 700,000. —— Storhertigdömet Baden . -. 1,300,000. — — Hertigdömet Nassau . . . 375,000. — — Hessen-Cassel . . . . -. -700,000. — — Hessen Darmstadt . . . 770,000. — — Frankfurt vid Mayn . . -. 535,000. — — Åtskilliga mindre Stater . -. -600,000. — — Tillsammans 25,350,000. — på en yta af 8,200 Tyska qvadratmil. Det synes nästan omöjligt, att Mechlenburg och Brunsvik, hvilka ända hittils afhållit sig från deltagande i detta förbund, kunna länge bibehålla sig deraf oberoende. De osäkra vinsterna af en lurendrejerihandel kunna icke ersätta dessa staters befolkningar alla de olägenheter, som åtfölja en sådan afsöndring och det torde derjemte tå anses såsom säkert, att det blott fordras att Preussen allvarsamt vill saken, för att de måste underkasta sig denna makts handelssuzerainetet. Hanover kan ej gerna stöta sig med Preussen för att behaga England, ;så vida denna magt vill förblifva trogen den polikik som den hittils följt. Det finnes. desutom ingenting i verlden mindre Engelskt, än just Hanover. Detta land är ett arf, som Englands tyska Konungar administrera utan kontroll och hvarigenom de hålla sig skadeslösa för allt det bråk, som de i öfrigt måste utstå, af de parlamenter, de ministrar och de partier, hvilka i England strida om dispositionen af konungamakten. Konungen af England styr i Hanover han regerar i England; och Hertigen af Cambridge, vice konung i Hanover, kan likasåväl ingå uti handelsförbundet, som han förut biträdt tyska Riksdagens i Frankfurt åtgärder, utan ringaste afseende på Engelska parlamentets betänkligheter. Sedan denna väldiga fförening en gång väl kommit till stånd, hoppas man att kunna låta Holland, Belgien och Sweitz biträda densamma. Den förstnämnda staten har efter skilsmässan från Belgien skaffat sig nya handelsrelationer med Tyskland; den lutar redan genom sina politiska interessen till Preussen och det nya handelsförbundet kan erbjuda åt dess betydliga kapitaler en fördelaktig verksamhet i de industriella företag som detta förbund bör kunna framkalla. Det lofvar tillika åt Hollands handel talrika saluplatser för koionialvarorna. . Hvad Belgien angår, är, det tydligt att denna stat, skiljd från Frånkrike och konstituerad till ett särskildt rike, måste alltmer söka förena sig med Tyskland, och, sedan frågan om Luxemburg blifver afgjord och Konung Leopold erhåller några garantier af de Nordiska makterna, Belgien är närmare att sluta sig till Tyskland, genom ekonomiskt tvång, heldst det ej der möter samma oöfverstigliga mur af prohibitioner, som Frankrike uppställt omkring sig. Preussen har ända hittils manövrerat med stor skicklighet för att bilda detta första förbundet emellan 25 millioner konsumenter; och dervid har eenna makt icke blifvit synnerligen motverkad af England och Frankrike, oaktadt de farhågor dessa tvänne magter hade bordt känna vid ett för deras utrikes handel, så uppskrämmande förslag. Men — de hade så mycket annat vigtigare att tänka på? Endast i sjelfva Tyskland hafva svårigheter ifrågakommit, som skulle hafva afskräckt hvarje mindre skickligt Bkabinetts ihärdighet. Det Preussiska har måst, för att lyckas, begagna sig af alla medel; det har till och med nödgats i tysthet väcka sinnena för begreppet om den Tyska nationaliteten, som är så farlig för det politiska system som nu trycker Tyskland. Detta var ett sätt, att förföra folken; och hvad furstarne och regeringarne angick, har det låtit dem förstå, att de skulle genom förbundets biträdande vinna en betydlig ökning i inkomster. Det var klart, att genom alla de inre tulliniernas upphäfvande, skulle en stor besparing i upphördskostnaderne vinnas, som kunde fördelas, likasom alla inkomsterna, emellan de serskildte staterna, efter deras befolkningars proportioner. För de flesta Tyska stater voro tullarnemera en inkomstkälla, ån ett sätt att, som det heter, skydda vissa industri-erenar. Stutlisen hlefraå äfven uppmuntrinsgar för