Aftonbladet – 5 november 1835, sida 3

UU MMM Mm Mm ÖÖM ÖÖM Mm Öm I HH UM MM—— io hhmmmhnmn — mm rrnopnnnn pv... . mr ionjonoconuj vveme oonoi.snlsmsnmsi—ouim-Bnom—o—a———nm— — -x?2TEATERN. suum cuique. I Dagligt Allehanda för i Måndags finnes en iusänd uppsafs, rörande 1epresentatioren ar Operan Ferdinaud Cortez, hvilken redaktionen yttrar sig halva hört sägas, att den i det hela tyckes vara rättvis. Visserligen prålar denna insandare med en moden konstterm. ordet Zibretton, hvilket ord vi, tll de läsares ungeriåttelse, som möjligtvis kunna vara derom okunniga, böra nämna betyder egentligen en liten 6ok, men på det Italienska konstspråket betecknar ingenting annat och ingenting mindre än hvad vi vanligen pläga kalla pjesen. Något mer af konsten tyckes insändaren icke förstå. Han säger sig först ha blifvit angenämt oöhenaskad af att få återse den nämnde Operan. Fn alldeles lika öfveraskuving erfor likväl publiken äfven förlidet är, då den gals fyra gånger, med den enda skillvad, att den då gafs något bättre. Vidare har han upptäckt en ny ganska vacker dekoration ? Hvar han upptäckt den, är oss obekant, ty de på teatern förevisade dehorationerna äro bit för bit desamma som vid styckets uppsättning år 1826. Hvad scm säges om Hr Lindström är det enda sanna, ty han är verkligen högst förväfllig i denna roll och var det i synnerhet andra gången pjesen gafs, då hans rena manliga stämma återvunnit hela sm kraft. imot de båda andra sujetterna som namngifvas, Mamsell Widerberg och Hr Pfeiffer, är han deremot dels för mild, dels för sträng. Att den senare är under Hr Sällström kan väl icke förnekas, men dock är han det icke ull sådan grad, som Insändearev förmenar, helst då Hr Sällström, ehuru god i opereuen, hkväl icke är det i lika grad i Operan, och framför allt icke rar det i Telascos role. Herr Pfeiffer har vissa olyckliga vanor med armarnes rörelser, som lätt gilva honom en anstrykning af löjlighet; men hans röst, hvilken i en sångpjes är hufvudsaken, är icke så dålig och, ehuru mindre vacker än Hr Sällströms, hk väl lämpligare för detta parti än hans. Då man dertill kommer ihåg, att han nästan aldrig fått några större rolier sig tilldelta, bör en rättvis domare på bonom cga mindre anspråk. I första akten visade sig således någon rädsla och osäkerhet, hvarigenum den vackra duetten emellan båda syskonen gick till största delen förlorad, men hvilket icke var hans fel allena. Recitativet i andra akten deremot exseqverade han Jikavyäl som Hr Sällström, och hans röst var i synnerhet vid versen t Strider du, faller han tillräckligare i djupet, ån dennes. Arian i tredje akten sjöng han föga sämre än Hr Sällström, och många af de fel, som man anmärkte vid första representationen, hade ban lyckligt förbättrat till den andra, i trots af den nedslående kritiken, som samma dag fanns att Jäsa i Dagligt Allehanda. Att Hr Phkoiffer icke bliv någon utmärkt sångare eller skådespelare, frukta visserligen äfven vi; men dena billige och upplyste domaren låter alldrig hela tyngden af sin ovilja falla på de små, för att lägga hela wundseendets hyende under de stora. Detta är likväl hvad Ins. gjort då han med blomster öfverstrött en af theaterns Notabiliteter. Han extasierar sig öfver Mamsell Widerbergs förtjusande säng. Att dertill kunnat vara anledning minga gånger, behofverlaf oss ej försäkras, men det var det visst icke denna afton, om män icke blir förtjust öfver att en sångerska helt och hållet förfelat karaktären af sin rol och allt som oftast detonerar. Om Mamsell Widerberg gäller egenthgen samma omdöme som orm Hr Sällström, nemligen att bon, ehuru förträfflig a Opereten, icke har något sinne för den stora Operastilen, och ovphörligt, hvad rol hon än må spela, blir Friskyttens Anna eller Figaros Susanna. Hon är oöfverträfflig, åtminstome hos oss oöfverträffad i denna genre, men är det visserligen icke i Operadu Dertill kommer hvad man med ledsnad märker, att hennes fordom säl fina öra nu mera börjar svika. Detta hördes redan de sista gengerne Mozaits Figero gafs. men var ännu mårkbarare vid Fredags-sepresentationen af Ferdinand Cortez, ty hon hade den olyckan att der flerfalldiga gånger sjunga falskt, att till och med gilva hela takter å rad för liga. Dertill gaf hon röllen som en kammarjungfru, icke med den kraft, värdighet och renhet cam dan arfardrada QI Lo sae ASlanenHtnit