Aftonbladet – 3 november 1835, sida 2

FR———— VV VV Tidningarna hafva redan berättat om den stora Kejserligt-Kungligt-Furstliga ceremonien, då grundstenen till monumentet vid Culm lades. En Engelsk mo:gontidmng innehåller en mera detaljerad berättelse om händelsen; då denna torde roa en eller annan. af våra läsare, införa vi det hufvudsakliga deiaf. Början, eller heskrifningen om bullret och rörelsen i Töplitz, vid de höga grundläggarnes uttåg bittida på morgon, är mindre interessant. På sjelfva monument-platsen var formerad en öppen fyrkant af ett regemente Lancierer och två linieregementer. — Trämodellen till monumentet var aftäckt. Piedestalen till sjeliva stenmonumentet vår lardig och midt däruti lemrad et öppving, hvari den så kallade grundstenen skulle af de bega händerna nedlöggas. Kl. 10 kommo de höga resande: begge Kejsane med sina gemåler, Konungen af Preussen, Eikehertigerne Carl Frans och Johan, tre Preussiska Piinsar, Storlurste Mikael, Hert. af Cumberland, Marquisen af Douro (Wellingtons son,) Konungen och medregenten af Sachsen, Hert. af Weinar och Prins Fiedrik af Holland. Samtlige Herrarne buro stor uniform, med ordrar och full prydnad, damerne morgondrägter af den mest skiftande och dyrbara sort. Kejsarnes vagn slutade tåget; Kon. af Preussen med General Kleist (som var med i slaget vid Culm) kom näst före Kejsarevagnen. Folkhopen var mycket ordentligt rangerad på Sicorna om vägen; och uppmärksamheten var så spänd, att det icke hurrades eps för Kejsar Ferdmand, utan blou frågades: 0 ist der Kaiser von Kussltand? De höga personerna hälsade alltjemnt på folket, som hela tiden stod med blottade hufvuden. Brefskrilvaren söåger sig i synnerhet hafva halft roligt af Österrikiska Kejsarens yngste broder, som ouphörligt gjorde -en couvulsivisk rörelse med handen upp ät hatten, som kom af den inrotade vanan att i hvarje ögonblick bälsa. Han är närsynt och har alltid ogorien nedslagna; men högra banden går upp och ned, sem pistonen i en åvgmaschin, för att vara öfvertygad, att ingens helsnivg får gå cbesvarad. — De höga personernas hofsvit var i yttersta grad praktfull, ja mer än man seit vid Kalisch. , eg Vv