Aftonbladet – 3 november 1835, sida 1

definitiva reglering af kyrkoangelägenheterne : i Irland, som de såkallade ohjcelplige hittills ensamme. gjort om intet. De mäste omsider inse, at detta är euda sättet att komma presterskapet till hjelp, : hvars intresse och bästa de just föregifvit såsom skäl for den hals: starsighet, de hittills visat i denna fråga. ( Venedig har koleran yppat sig. Kejsaren af Osterrike har genom ett dekret nyligen. tillåtit flere, för poliuska forbryielser till mer och mindre svåra straffdömde, poliiska fångar, att utvandra ull Förenta Staterne, ech det omtalas att samma tillåtelse kommer att utsträckas till ännu flera. Jemte detta drag, som gör heder åt Kejsar Ferdinands tönkesätt, omtala Tyska bladen ännu ett anna, som visar att han föredrager ändamål af allmän nytta fhamför det tömma och flärdfulla af kostsamma fesiviteter. Då han och Kejsarinnan d. 15 Okt. återkommo till Wien från Prag, ville invånarne illumi era staden; men. Kejsaren undanbad sig det, med önskan att man, i siöllet för denna kostnad, ville anslå medel till vattenledmingar i förstäderne, der sådane behöfvas. Detta kommer också att ske. I Wirtemberg hafva Ständerne blifvit sammankallade : till d. 27 i denna månad. På ön amos har folket åter rest sig mot Turkarne, och tvungit guvernören att innesluta sig i en fästning. En generalförsamling hade sammanträdt, och beslutit. skicka en kommission till London, för att protestera mot Turkiska öfverväldet. Gränsetvisterne mellan staten Ohio och Michiganterritorium i Förenta Staterne hafva whrustit i uppenbar fejd. Den 15 Sept. angrepo Michiganerne staden Toledo, men utan framgång. A ömse sidör skola omkring 100 skott blifvit vexlade; om några a de stridande bhfvit dödade eller sårade uppgifves ej. I Mevica hade Santa Anas plan på diktatorskapet, under 7 års tid, kantrat mot Congressens. fasthet. I Chili föröddes landet af jordbäfningar. . Invånarne i Concepceion hade måst lemna staden, som sannolikt kom att flyttas till ett annat stalle. DEN NYA SPANSKA MINISTERENS PROGRAM. För att bedömma den nu varande Spanska styrelsens grundsatser och således hvad man af den har att hoppas, vilja vi meddela ett par dokumenter, som bhfvit publicerade under Mendizabals styrelse. — Det första är en artikel i den officiella tidningen, det senare ,ett betänkande af Mendizabal till Drottningen. -Det förra lyder så: ; Ett af de största, kanske det aldra största företrädet af en repiesentatif statsförfattning består deri, att styrelsen alltid är i tllfälle att gå samhällets behof till mötes. För detta ändamäl är tjenligt att i spetsen för förvaltningen ställa män, hvilkas förflutna lefnad och öppet ådagalagda grundsatser mest öfverensstämma med nationens önskningar. Man får dock icke, under sådana förhållanden, ensamt förlita sig på namn och stadna vid dem; fastmera måste man strängt pröfva de allmänna förhållandernas läge. Sålunda frågas : hvilka äro ögonblickets mest trängande behof? De äro: slut på inbördeskriget ; befästande af Isabella den 11:s thron ; en småningom fortskridande, lugn, men säker utveckling af friheten. Tillsättningen af en ministere, hvars Ledamöter förete en borgen, att dessa behof i alla afseenden skola uppfyllas, bör således anses för en högst lämplig och nationel åtgärd. Två af de nu varande kabinetts-ledamöterna (Hrr Mendizabal och Alava) hafva redan visat tillräckliga prof af sina talenter och sin fasta vilja, för att motsvara dessa oåtskiljeliga fordringar. Hvad skola icke de göra, då de väl kommit till styret, för att besegra faktionerna, de som under sitt vistande i London (dar dessutom den ene uppehöll sig utan officiel karakter) på eget ansvar up gjorde och genomdrefvo planer till ett väpnadt bistånd, som Drottningens regering sdermera gillat och som ger oss det säkra hopp att snart se inbördeskriget slutadt ! Hvad skola icke de, som gjort så mycket, redan innan de voro ministrar, numera uträtta, då större medel stå dem till buds och deras pligter äro mera befallande! Hvad frihetens utveckling angår, så kan alla Hennes Maj.ts Ministrars, åt civilisationens och de hberala principernas sak helgade lefnad afgifva borgen för deras ifriga sträfvanden att gå framåt på den bana, den seklets anda anvisat Europas nationer. Alltid har friheten sett dessa män under sitt bantr, triumpherande då hon segrade, martyrer då hon låg under