Aftonbladet – 2 november 1835, sida 3

En fiavsysk tid: ing meddelar följande märkvärdiga-Historiska dokumen! angående Napoleons bekante Polisminister Fouche, i anledning af en utkommen brochyr af Lucien Bonaparte, Prins af Canino. Det är ett bref, stäldt till redaktionen af tidningen la Quotidienne, så lydande: M. H. Jag lefver aflägsen från den politiska verlden och läser sålunda sällan brochyrer, och jag känner en nyligen utkommen skrilt som bhfvit utgifven af Lucien Bonaparte endast genom den förträffliga kruik deröfver som lastes i Quotidienne d. 23 Sept. Förbigående alit, som ej hör till det ämne jag tror mig kunna upplysa om, vill jag blott inskränka mig till det som angar den alltför rygtbare Fouche. Då Prinsen af Canino talar om denne persons uppförande år 1813, påstår han, att det icke varit öfverlagdt och tillägger: Han gick öfver till Bourbonerna, då lyckan tycktes böjd att öfvergifva Napoleon. I detta intygande finnes en blandning af sanning och origtighet. Det är sannt att Fouch verkligen öfvergick till Bowbonerne, men hau gjorde det på det sätt, att han bediog och snärjde Napoleon. Det är falskt, att bans uppförande icke var öfverlagdt, och det kan jag bevisa genom följande sannfärdiga berattelse: ?En hofman blott under motgångens dagar, kom jag, mot slutet af år 1530, ull Holyrood House för att uppvakta Cal X. Denne Monark visade mig den goabeten, ati gifva mig tillträde till sitt bord och några privata audienser. Vid ett af dessa sednare tlifällen, då jag ensam med Konungen uppläste för honom några antekmingar som hans Majestät bade önskat att åhöra, kom samtalet, i anledning deraf, på de såkallade 100 dagarne, och på den roll, jag då spelade såsom 10jalist och chef för ett kompani frivillige, som jag i hemlighet organiserat och beväpnat i Pans. Vet ni, sade Konungen, hastigt aflnytande mig, hiem ni har att tacka för att ni icke då blifvit arresterad och fusiilerad?? — Jag tror Sire, svarade jag, att vår säkerhet var en följd af våra vänners försigtighet att hålla hemligt allt som rörde oss. — Ni misstager Er deii,? svarade Konungen, det är Fouch ni bar att tacka för det; och då han såg den förundran som milt ansigte uttryckte, då jag hörde detta nanin, som var så förhatligt for royalisterna, tillade han — Ni må sjelf dömma af hvad jag vill berätta Er. Nägra få dagar, sedan Napoleons landstigning vid Cannes blifvit bekant i Pais, sade min hboder (Ludvig XVII) till mig: hbvem tror du har skrifvit detta bref?? Då jag ej kunde gissa det sade han: jag har på morgonen fått det från Fouchd, som begår en enskild audiens. Kan du utgrunda en sådan djerihet? Jag yttrade verkligen min förundran med ett utrop, och besynnetligt var det, tv så väl min bror, som jag, visste rätt äl att Fouch: var en ibland dem, som användt den största konst och list, att förbereda Napoleons återkomst. PHär, återtog min broder, är hans bref. Tror du att jag bör emottaga honom 27 — Da jag i anledning häraf förklarade, att det skulle vara interessant att höra hvad ban hade att säga, blef en audiens för honom bestämd till följande dagen, då jag äfven lagade så, att jag fick vara närvarande. Fouch var på klockslaget där, och då han inträdde i 1 ummet, sade min broder ull honom: Nåväl Mr Fouchf, hvad hafven i att säga Oss; min brod ; har del af allt och ni kan tala fritt om hvad nisr sl för oss? — Sjre, svarade Fouche. Ers Majestät mätte vara myc ket förundrad öfver att se mig här?. Ja visserligen, svarade min bror; ?Med kännedom af er föra bar na och det af osskända sänt hvarpå ni nu i sednue dagarne handlat, voro vi långt ifren, att tro er begära en enskildt audiens hos oss. Men tala, hvad önsken 37. Fouchd sökte då, utan att alls tala em sin revolutionära bana. att förklara sitt handlingssätt i alseende på den då i verket varande konspirationen. Bonaparte, sade han, skall snart vara i Paris; det är numer 0omma hans ankomst och Ers Majestät möjligt att förek r ?Är det detM an SA 2 blir tvungen att lemna hufvudstaden. — ta ni kommit hit att säga oss, Fouchd, sade min bi oder. ach frnkiar ni ei? Sire,? invände Feouche.