d 1 Nå QQ Sd saa . . ska backstugusittarens, som vy isserligen icke har drag hos menniskan, att ju bjelplösare dess belägenl het blir, desto mer förlorar hon mod och kraft att hjelpa sig derur, likasom den skeppsbrutne, hvilken har så många skål att spara sut koappa förråd, tvärtom icke sällan frossar dermed, i sin förtviflan mindre betänkt på morgondagens behof, än på glömskan af dagens elande. Ju mera salunda det verkliga välståndet aftager, destomer söker man härma dess sken, destomer har man försänkt sig i en yppighet, som kan kallas yrande, emedau den bordt aflägsnas af en förståndig sparsamhet och dess 1um fyllas af alla möjliga inskränkningar. Men det är sålunda icke lyxen, som alstrat samhällets olägenheter, utan dessa, som alstrat lyxen. För att öfverflöd hos våra medbröder Norrmännen, än hos oss, oaktadt de hafva en friare handel och låga tullafgifter i jemförelse med de Svenska. Troligen skall ingen härpå kunna gifva annat än ett nekande svar. Men orsaken är att Normännen lyckligtvis äro fria från så många andra af de här ofvan nämnde lytena. Det vore önskligt att detta besinnades af dem, som docera angående lyxen. Går man nu skalan längre ner, och betrakiar de lägre klasserna, så fråga vi: öfver hvilka oseder klaga vi hos dem? Ar det deras lyx? Man klagar — mindre deröfver, än öfver fylleri-lasten. Det torde då medges, att denna på vist sätt är lyxens raka motsats ; aut den ömkliga varelse, som druckit sig till fullkomlig medvetslöshet, som tumlar om, knappt skyld i sina slarfyor, och djuriskt vältar sig i smutsen, icke är begifven på någon lyx , att det tvärtom vare önskligt om han hade någon smak derföre, ty han skulle då uppoffra mindre på bränvinet, för att kunna bereda sig några bättre njutningar. Man lärer äfven medge, att den fraktion af de ringare stånden, som sysselsätter polisen och brottmålsdomstolarne, som fyller fängelserna och bekläder schavotuerna, icke är den, som är fallen för lyx, eller som någonsin varit det. De utgöra denna samhällets drägg, som tyvärr finnes öfverallt, men i större eller mindre grad, men som måste tilltaga under sådana förhållanden som dem vi efvanföre nämnt, och på hvilken de högre ståndens moraliska lyten uppevbara sig i heia deras ohöljda styggelse. De stå under sjelfva djurets värdighet, emedan de smittats med de högres forderf utan alt äga hvarken dessas tillgångar att ofverskyla det, eller dessas skicklighetskänsla, som erinrar om att det behöfver öfverskylas. Man skall ock i allmänhet finna bland arbetande handtverkare, att de, som vilja hålla sig snyggast klädda och vara litet på modet isin klädsel, ofta äro de flitigaste i sitt arbete, hvaremot den smutsige och illa klädde arbetaren vanligen är lat, oordentlig och fallen för fylleri. Man klagar öfver en tilltagande yppighet hos allmogen. Vi skola icke afgöra till hvad grad denna klagan är grundad ; men om så vore, så återstår det att efterforska hvari denna lyx egentligen yttrar sig. Är det 3; ett förfinadt lefnadssätt, i en bättre och smakfullare klädsel, i en prydligare anordning af rum och husgeråds-saker? eller är det i ett större frosseri med starka drycker, i ett ökadt begär efter ombyte och dyrhet på gommens retelser? Om detta sistnämnda skulle belinnas vara fallet, så fråga vi: hvarifrån har då allmogen hämtat detta begär? Härleder det sig icden slags lyx, som för dem kan vara passande. Huru väl vore det om alimogen hade denna smak för en förståndig lyx, om hon ägde detta sinne for det sköna som yttrar sig så angenämt både för ägaren och äskådaren i ett tjenligare val af boningsställe, i husens battre både byggnadssätt och inredning, i aflägsnandet derifrån af dessa föremål, som lika stöta synens och luktens organer, i plantering och odling af trån, blommor och trädgårds-växter; i en snyggare och mera pittoresk drägt, i bättre möbler m. m. och om hon sålunda tänkte på MÅ e att förskaffa sig dessa saker, mera än på att anskaffa materialier ät bräuvinspannan, om hon hade nov först . . M d . Dilening och vore B0g Inet Hyckt af samhälls-förhållanernas tyngd, att Sapa änka derpå; och hvilken allmog2 är väl på både sedernas och förståndets vägnar hättre, än den Norrländska, som bor i två vånings hus hvars hyllor blänka af rikt husgeråd, och hvars qvinnor ofta äro ganska grannt klädda, eller den West andssöthaning om någon lyx ? agon lyx. . oe in 3 s Om man ville ga langre in i detta ämne, skulle det lätt kunna visas att sjeliva denna brist på smaken för ett bättre lefnadssätt, som är ett utmärkande drag hos en stor del af vår allmoge. till stor del är orsaken till den fullkomliga brist på omtanka för morgondagen, som 3 Oo sv ännu upplysa detta med .eu exempel, så fråga vi, om någon förmärkt mera fallenhet för slöseri, flärd ke från de s. k. bildades exempel? och uppkommer det icke just af bristande smak och behof af