Aftonbladet – 28 oktober 1835, sida 3

NYARE ARGUS OCH DE FALLNA STORHETERNA.? Alla känna hvilken varm vän den Nya och Nyare Argus alltsedan Julirevolutionen varit ar regeringen i Fiankrike. Det var då mnawrligt, att i samma mån denna började att närma sig Carlistpartiet, kunde s Argus icke underlåta att följa med. Detta är förmodligen anledningen ull följande högst roliga och märkvärdiga stycke i ett nummer af Argus for äeu 24 dennes: Kejsaren och Kejsarinnan af Österrike ha före afresan ifrån Prag gjort ett besök hos f. d. honungen af krankrike, Konung Carl den X:de, och hos förre Dauphin och hans gemål, Hertigen och Hertiginnan af Angoultme, hvilka, som bekant är, bebo ett slott i grannskapet al Prag, Denna uppmärksamhet för den fallna storieteni dess olycka, är ett ädelt drag, som hedrar Österrikiska Monarken och hans höga gemål; och man skulle mycket irra sig, om mar förestvölide sig, all ett så ädelt och grannlaga handlingssätt mot olyckliga skulle göra ett obehagligt intryck hos Ludvig Filip och Fransy ska Regering sen, och på något sält rubba det goda för ståndet emellan Fransyska och Osterrikiska RBRegeringarne. IHuru ädelt har ej Fransyska Wegeringen i detta hänseende sjelf handlat! Utan att lysna un det vilda skriket af ew pani, som ville njuta triumfen att se en Kongl. person ställd för rätta såsom misdådare och dömd till döden, samt Julirevolutionen likasom den förra revolutionen sanktionerad genom utgjutet Bourbonskt blod; -— utan att lyssna härtill, säga vi, bertskickade Fransyska HKRegeribgen Hertiginnan af Berry, utan att tilfoga henne något ondt, och lat icke ens arrestera henne förr, än det visat sig, att hon omöjligen kunde förmås att godvilligt aflägsna sig ifrån Vendee. Och af alla de gamla anhängarne och vännerne af förra Dynastien, hvilka, trogna olyckans Religion , såsom Chateaubriand kallade det, gjort resor ull Prag eller tll Vendce, under det att Hertiginnan af Berry der uppehöll sig, har någon enda derföre blitvit molesterad, eller ens ett utfall i någon af Regeringens tidningar förrådt något missnöje deröfver? Nej, visst icke! Chateaubriiand sjelf, Hyde de Neuville, Berryer och hundradetals andra Carlister, som icke aflagt trohetseden åt nya Statsskicket ha gjort dylika vallförder, och alla tidningar ha omtalat det; men Regeringen har, som sagdt är, ej ens yttrat något missnöje deroiver, längtifrän att derföre förfölja dem. Blott utaf uppror med vapen i nand, och uppenbara försök att genom pressen uppvigla ull uppror, har den tagit notice. Hvilketdera skall man väl uti detta stycke mera heundra: antingen ömheten för den fallna storheten som genom ett menediskt våld ville åter belägga Franska folket med despotismens och pres:välcets ok, eller den assurans, hvarmed Argus i tonen af en betullmäktigad plenipotentiär yttrar sig om Ludvig Filips intryek, el ler den andäktiga hyllning han lemna Pironeten emot olyckans 1eligion? Vi råda Argus att begifva sig till Prag med ett exemplar al detta nummer; det skall utan tvifvel göra ett högst behagligt intryck på de fallna storheterna derstädes, att linna sig äga så varma vänner i Sverige.