NIE SOA PR ST DR EE RS nerligen gjort eder skyldiga till en bandling af öppen insubordination. På grund häraf bhlefvo fyra bland officerarne dömda till fyra års fängelse, och hvarenda af de 35, som undertecknat angifvelsen, blef utstruken från armen och dömd förlustig rang och anspråk på pension. Detta bragte dem nästan alla uti fullkomlig nöd. En af våra bekanta gal, under sitt vistande i Ungern, en middag åt dessa arma menniskor och skänkte, vid dess slut, hvar och en af dem ett guldmynt, hvilket de icke vägrade att emottaga. Af hvad vi anfört !om Österrikes financeoch krigsväsende, kunde man föreställa sig, att det styres af en despotisk makt, der styrelsen kan göra hvad den behagar. Men sådant är likväl icke förhållandet. Under en verkligen despotisk styrelse beror all ung affurstens eller hans ministrars infall ). Låtom oss då undersöka, huruvida i Österrike Kejsaren eller hans ministrar äro i besittning af en sådan oinskränkt magt. Den nyligen aflidne Kejsar Franz var icke allenast utan det inflytande på allmänna ärendernas förvaltning, som mangen obekant föreställt sig, utan ägde tll och med icke frihet att tillsätta sina personliga tjenare. En dag gaf han åt en man vid namn Stehbli ett bestämdt löfte om tjenst såsom Kammar-eldare (Kammerheitzer): På den utsatta dagen mställde sig Sichli, för att inträn: da i sin vigtiga tjensibefatuming; men blef icke litet för-. vånad, då Kejsaren i egen hög person kom och under-: rättade honom, att Metternich olyckligtvis gifvit tjen-. sten åt en aännan. Den stackars 5. måste siledes gå, sin väg; utan att hafva fått mer än ett löfte och beklagande af sin Kejserhga herre. Fiera dylika anek-, doter omtalas i Wien. Kejsaren kände en Fransman, om hvars kunskeper och duglighet han hade stort be-. grepp och som han ofta lofvat någon passande be: fattning. Han mente ärligt härutinnan och talade med Metternich om honom. Nästa gårg han träffade Fransmannen, sade han med bedröfvad min: Monsieur, jag är högst ledsen; men det låter icke göra sig. Metternich säger, att vi ej behöfva Er. Ändock var Kejsar Franz ingalunda utan förstånd. Han hade ganska goda naturliga anlag, betydliga kunskaper och äfven ett förträfligt hjerta, så att vi måste icke allt för hastigt antaga, att Kejsarens obetydenhet helt och bållet kom af brist på duglighet å hans sida, eller af något ofantligt öfvervägande förstånd hos hans första minister Metternich. Vissa personer, som noga känna Hr von M. förklara utan tvekan, att han icke är något snille. Vi kunna bvarken säga mot eller med hårom. Men ur säkra källor hafva vi den öfvertygelse, att högsta styrelsemagten i Osterike ligger hvarken hos Kejsaren eller hos hans mimister, hvem han må vara; och historien är alt tillgå, som håfver hvarje tvifvel härom.) Josef IT, en al Kejsar Franz:s narn aste företrädare, var en man af fast karakter, al outtröttlig och nästan underbar verksamhet och af långt mer än vanliga talanger Han var sin egen förste minister; han ville icke ) Författaren synes hafva ett ganska outveckladt begrepp om despoti, ja om styrelse i allmänhet. Det skulle vara rält roligt att höra honom bevisa, hvar någon sådan styrelse finnes, om icke, tillfälligtvis och för någon kortare tid, hos någon Afrikansk despot. Men fraga är ju här om ett samhälle af bildade menniskor. I ett sådant kan endast finnas en despot till namnet; men han är alltid inskränkt af former, vanor, privilegierade klasser, ja af ett allmänt tänkesätt, n.b. dessa klassers. Skillnaden mellan en så kallad oinskränkt och en lagbunden monarki består således blott i den frågan: hvilkas tänkesätt och rättigheter är det, som böra kontrollera siyrelsen. — På en sida yrkar man kontroller från blott nägra få privilegierade, på den andra vill man hafva dem från hela nationen. s ) Just denna historia, com de historiske aldrig vilja ärligt förstå. De språka hvarjehanda om monarker? och om deras rätt att ensamme styra riket ; men de vilja ingenting veta af hvad sunda förnuftet säger om theorien, eller historien om verkställigheten af deras hypothes. Aldrig ännu har ågon menark, han må Aeta så oinskränkt som häldst, styrt ensam (icke ens det i häfderna hitills enstaka fenomenet Fredrik den Andre). Troligen erkänner man också detta inom sig, (iy stockblinda åro väl icke alla historiske), men man vill icke erkänna det of feniligen. Man tål den oundvikliga inskränkningen, så länge den hvilar i aristokratiens eller hierarkiens händer; de må binda den faderlige herskaren så mycket de behaga. Men skulle nationen vilja hålla blott i ena ändan af bandet, efter som band ändock a 10 mm Åh